Category: Reviews

Om det är tur eller skicklighet; jag har sluppit sjukvård av någon större omfattning under mitt liv hittills. Däremot har jag haft ett antal mindre behov av hjälp med att få ordning på kroppen genom åren. Som svensk har jag blivit matad hela livet med att svensk sjukvård är bäst i världen. När jag bodde i Thailand reagerade jag kanske därför extra starkt på att de har mycket bättre sjukvård i mina ögon. Det sticker extra mycket i mina ögon eftersom jag dessutom upprepade gånger fått höra om att Thailand är ett utvecklingsland och hur dåligt många människor har det där. Jag känner mig lurad, av alla som uttalat sig om saken. Nu är jag sjukskriven och sitter hemma utan möjlighet att sova och bestämde mig därför att jag skulle skriva en rad om saken.

Svensk sjukvård

När jag var barn hade jag enorma problem med öroninflammationer. Varje gång jag var förkyld fick jag öroninflammation. Under en lång period var jag tvungen att ha fetvadd i öronen varje gång jag duschade, för att hålla vattnet borta. Mina föräldrar insåg inte hur påverkad jag var av detta problem, förrän en dag när pappa försökte prata med mig och insåg att när jag hade ryggen mot honom hörde jag inget. Jag hade lärt mig läsa på läpparna under tiden som mina öron utvecklat en dövhet, och så länge jag såg att någon ville mig något hade jag inga problem att gissa vad de sa. Härifrån kommer mina första minnen av sjukvården.

De första besöken var på vårdcentralen i Öjebyn. Läkaren sa att mina öron var fulla av vax och måste rengöras. Han hade en sug med ett munstycke som såg ut mest som en nål, som han skulle suga ut vaxet med. När sugen sög fast i huden inuti örongången trodde jag att mitt huvud skulle explodera av smärta. Jag skrek och grät och gjorde allt jag kunde för att tala om att det inte var bra. Ändå envisades läkaren med att fortsätta. Även nästa återbesök plockades sugen fram. Jag försökte fly och kämpade emot allt jag kunde. “Vi kan ju prova skölja med vatten, men det är inte alls lika bra”. Vad som helst utom den där mardrömsmaskinen menade jag. Mjukt, varmt vatten strömmade in i örat och ut kom en del vax i en skål. Det var som himmelriket, jämfört med den där infernaliska sugen. Istället för ett huvud som dunkade av smärta kändes det som att öronen blivit renare. Jag förstod inte varför inte vattnet var det första valet, och sugen det sista.

Till slut fick jag operera in slangar i trumhinnorna, på Bodens lasarett tror jag det var. Jag kommer ihåg att gasen de använde för att söva mig luktade som anis. Nästa minne är sjuksköterskan som efter operationen sa att nu får pappa ta med mig och köpa en glass åt mig. Glassen har jag inget minne av alls, eller ens att jag skulle haft ont någonstans, men jag kommer ihåg att jag var lite förundrad över sjuksköterskan som var snäll och vänlig.

I tonåren hade jag konstant värk i mina knän. Mamma tog med mig hem till en läkare, som kollade och böjde och sträckte på benen och sa “du har sprickor i brosket; fortsätt och spring så nöts de bort och så blir det bra”. Så jag bet ihop genom smärtan, fortsatte springa, och idag har jag väl knappt nåt brosk kvar i knäna. Haft problem hela livet. Aldrig någon som tagit mig på allvar. “Ta en alvedon” är det vanliga man får höra när man försöker beklaga sig över att det gör ont.

Jag var en av de första som provade på e-cigaretter. Det var flera år innan det började komma larm om att de förstör lungorna. Ironiskt nog hade jag märkt av att min rökning inte var helt bra för lungorna och ville ha ett mer hälsosamt alternativ att få i mig nikotin. Som följd fick jag svår ansträngningsastma. När jag är som vanligt och sitter eller går eller står har jag inga problem alls. Men med ökande ansträngning börjar lungorna fyllas med segt slem som inte går att hosta upp, lungvolymen minskar mer och mer, och vid hård ansträngning kippar jag efter andan. När jag gått på gym och tränat har jag lyckats träna upp förmågan att andas mer och bättre och få mer syresatt blod trots allt slem men det har aldrig varit i närheten av bra. Ganska tidigt sökte jag vård för att få en inhalator, för jag vill inte dö av att kvävas i mitt eget lung-slem. “Du mår bra”, sa dom. Jag försökte förklara att problemet bara uppstod när jag ansträngde mig, och det viftade de bort på Ålidhems vårdcentral. “Det enda sättet att få en inhalator är att komma hit när du har ett astma-anfall”. Sagt och gjort, jag gick på gymet och joggade en stund, sedan till vårdcentralen, men där fick jag vänta ett tag så det var ju inte alls lika allvarligt när jag väl fick undersökas. Jag behandlades som att jag försökte manipulera mig till en inhalator, som att jag var något slags drogmissbrukare som bara ville ha tag i kemikalier, och att jag borde gå hem och inte besvära vården med mina fasoner. När jag väl fick tag på en inhalator var det därför på olagliga vägar, utanför vårdsystemet. Efter att ha konstaterat att det gav god effekt tog jag med inhalatorn till vårdcentralen, visade upp den och talade om att den här mår jag bättre av kan jag få en “på riktigt”, och då gav de med sig och skrev ut ett recept.

När jag tränade Krav Maga skadade jag nacken och kunde knappt röra mig utan att hela kroppen ekade av smärta. Min kontakt med vården ledde till att jag fick utskrivet diklofenak 50 mg, dvs samma som att ta två st piller som man kan köpa på apoteket. Ingen röntgen, inget ultraljud, ingen som helst användning av modern medicin utan bara “ta en alvedon”-behandlingen som karaktäriserar svensk sjukvård. Just nu är jag sjukskriven igen för nackbesvär, där kroppen låstes så hårt av kramp att jag var tvungen ringa efter ambulans för att bli inburen på akuten. Den här gången blev jag erbjuden kodein, men har själv provat mig fram till att diklofenak och ibuprofen tillsammans är det som är mest effektivt på att döda smärtan. När jag kom hem från sjukhuset frågade Angsana om de kunde se något på röntgen. Nej, sa jag, de bara kände lite och konstaterade att musklerna var hårda av kramp och skickade hem mig med smärtstillande. VA?!?? säger hon, har dom inte undersökt ordentligt??? Nej, undersökning gör man inte i Sverige, om det inte verkar vara så att någon håller på att dö.

Thailändsk sjukvård

I Thailand hade jag en försäkring som gav gratis sjukvård vid Bangkok Hospital. Det heter så, men vi gick till sjukhuset i Rayong. Arbetsgivaren betalade försäkringen, så jag märkte aldrig av några kostnader för sjukvård. Stor skillnad mot Sverige, där det alltid kostar 100 kr för att gå till läkaren, vilket svider rätt bra i plånboken när man är student. Dessutom får man betala massa pengar för medicin, även om det är ett tak på ett par tusen kronor, medan i Thailand samma medicin kostar mycket mindre pengar utan några statliga subventioner.

En stor skillnad i Thailand är att allt jag försökt mig på att köpa i medicinväg går att hitta på apotek utan att man behöver något recept. En annan stor skillnad är att personalen på apoteken i Thailand är väldigt kunniga och kan ge goda råd om vilken medicin som kan hjälpa olika besvär. Alltså finns det inte alls så stor anledning att besöka sjukhuset. Mycket mer effektivt, och går man till sjukhuset så är det för att man behöver något mer än smärtstillande. Vetskapen om detta hos sjukhusets personal kan nog vara en bidragande anledning till att man behandlas helt annorlunda som patient.

När man går in genom entrén till sjukhuset möts man av en service desk med tre unga damer, ibland fler. De tar reda på varför man sökt sig till sjukhuset, ungefär vad problemet verkar vara, och hänvisar sedan till rätt avdelning (t.ex. öron/näsa/hals). Varje avdelning har sedan en till service desk där de frågar mer detaljerat om vad problemet förefaller vara och letar reda på en specialistläkare som kan utföra behandlingen. Varje besök jag haft i Thailand har varit drop-in och väntetiden har varit från några minuter till knappt en timme. Jämfört med i Sverige där man bokar veckor i förväg och får sitta flera timmar när man kommer in till akuten.

Kontakten med thailändska sjuksköterskor leder till att man känner sig ompysslad och omhändertagen. I Sverige känner jag mig mest ivägen, ungefär som “du är ju inte döende varför sitter du inte hemma och tar en alvedon”. I Thailand frågar de om det känns bättre, behövs något annat, informerar om varför något kan dröja en liten stund när en läkare inte finns på plats omedelbart. Antalet sjuksköterskor per patient är mycket större, vilket jag antar bidrar till deras avsevärt högre effektivitet.

Jag har mött envisa läkare i Thailand. Som kvinnan som insisterade på att behandla min näsinfektion som hösnuva först för att se om inte hon hade mer rätt än jag om orsaken. Jag har även mött okunniga läkare i Thailand. Trots språksvårigheterna har de ändå gått att resonera med, och jag har alltid fått vård, och förr eller senare har jag fått vård som har lett till att jag blivit frisk. När jag mött sådana läkare har jag känt mig mer som hemma, mer som i Sverige. Men generellt sett har jag varit imponerad över hur bra Thailändarna är på att få sina patienter att må bättre på kort tid.

Summa summarum

I Thailand är sjukvården en vårdinrättning, och man känner sig vårdad och omhändertagen när man besöker ett Thailändskt sjukhus. Jag har snabbt och effektivt fått den vård jag behövt, samtidigt som jag känt mig värderad som människa. Utan att någonsin ha besökt akuten har jag fått snabbare vård i Thailand än när jag varit tvungen att besöka akuten i Sverige.

Det är möjligt att vi är bäst i världen på att rädda liv i svensk sjukvård. Men det är lika möjligt att vi är sämt i världen på att vårda människor. Det är sällsynt att jag känt mig omvårdad i kontakt med svensk sjukvård. Det är sällsynt att jag fått den hjälp jag behöver vid kontakt med svensk sjukvård, åtminstone vid första besöket – när jag fått hjälp har det varit efter tjat och återkommande återbesök.

Om inte mina egna upplevelser är tillräckliga: Sverige har idag ca 6000 döda av Covid-19 bland 10 miljoner innevånare i ett rikt industriland. Thailand har 60 döda i hela landet där enbart Bangkok som stad har större befolkning än Sverige och de flesta är “fattiga” människor på landsbygden utan utbildning.

Thailändsk sjukvård vill jag mena är helt överlägsen den svenska. Frågan är: hur är det möjligt när vi haft så stort försprång under så lång tid?

Net1

https://www.net1.se/

En gång i tiden hade Telia bäst täckning. Sedan sålde de NMT-450 till IceNet, som döpte om sig till Net1. Deras huvudsakliga kund har varit militären, som behöver täckning även mitt ute i skogen, men de har ändå kämpat och varit nära konkurs några gånger.

Problemet med Net1 är att även om de har bäst täckning så har de sämst telefoner. Rättare sagt, de hade sämst telefoner, för nu har de slutat sälja telefoner och erbjuder endast en WiFi-router med inbyggt SIM-kort. Man måste alltså ha med sig denna router överallt, men kan då vara uppkopplad mot Internet och använda sig av Skype och liknande tjänster för att ringa. Men det är ju inte riktig telefoni längre, även om det är mobilt och går att prata med folk.

Eftersom Net1 har ett nät som bygger på 450 MHz har de oöverträffad räckvidd. Men det innebär också att moderna telefoner inte går att använda, eftersom de använder högre frekvenser. Det som gör dem bäst gör dem också sämst. Förmodligen är det bäst att använda dem i en sommarstuga ute i skogen där ingen annan har täckning.

3 av 5 i betyg, även fast jag aldrig provat dem.

Telia

https://www.telia.se/

När Televerket var statligt och skötte telefoni som en vital del av landets infrastruktur fanns det inte så mycket att klaga på. Efter privatiseringen har jag bara klagomål i alla mina kontakter med Telia. De sätter ett pris som ser OK ut (inte billigt, men OK) men sedan när det är dags att betala går notan på mycket mer. Samma sak med utlovad kvalitet; det håller aldrig måttet. Men tydligen kommer man undan med sånt när halva befolkningen tar för givet att de alltid varit bäst och förmodligen fortfarande är det utan att man behöver prova något annat.

Telia körde en kampanj på 90-talet där de sa att det var gratis att lägga in titel eller yrke i telefonkatalogen; bara fylla i ett formulär och skicka till dem. Varför inte, tänker jag, och skickade in. Sedan kom en räkning på 450 kronor; ganska mycket pengar för mig som hade KAS-ersättning om 3500 kr per månad. Självklart ringde jag och frågade vad räkningen handlade om eftersom de marknadsfört det hela som gratis och kostnadsfritt. Jo, fick jag höra, en ändring är gratis men i det finstilta står det att följande ändringar kostar pengar. De vet såklart att ingen läser det finstilta. Även med vetskap om detta hävdade jag att jag minsann inte gjort mer än en ändring, men då hade jag ju bytt adress och det räknades tydligen som den enda gratis-ändringen. Jag försökte driva ärendet vidare, men då skickade dom mig till kronofogden med ytterligare massa pengar som avgifter, och jag valde att betala och äta ris och potatis en månad.

Frugan ville ha nytt skärmskydd på sin mobil, så hon gick in i första bästa butik för ett par år sedan som råkade vara Telia. Hon är van att de som säljer sådana skydd sätter på dem också, som en tjänst. Det brukar gå till så att den som sätter på skärmskyddet använder tejp för att dra bort eventuellt skräp på skärmen, rengöringsmedel, och kollar dammpartiklar om och om igen för att se till att det är helt rent. Hos Telia slängde de på glasrutan på skärmen utan att vara noga alls, med påföljd att det både var luftbubblor som inte gick att få bort och så var det snett. Det får ni göra om sa jag; köpt är köpt sa dom och vill ni göra om det får ni köpa ett till.

Till följd av deras tjuv och rackarspel har jag infört total bojkott av allt som Telia rört i. Jag använder fortfarande Eniro kartor, men de menar jag är avskiljda från Telia. Även om Telia är största ägare så är majoriteten av aktierna hos Eniro i andra händer. Förutom att jag använder denna karttjänst är min bojkott av Telia total.

Några gånger har jag testat ta med Telia en en jämförelse när jag funderat på att byta telefon eller abonnemang. Bara för att se om jag missar något av min bojkott. De har alltid visat sig vara antingen dyrast eller sämst eller nära botten, så det är inte direkt så att jag lider av att avsky dem. Det Telia har är bra täckning, sedan sina statliga dagar, men även där är Net1 bättre och jag mår inte dåligt av att vara i radioskugga någon gång om året hos andra operatörer.

0 av 5 i betyg.

Telenor

https://www.telenor.se/

Jag har haft en bild av att Telenor är ett riktigt bra företag. Inga bindningstider, byt telefon när du vill, bra täckning, det låter väldigt bra. De har ändå alltid varit dyrare än andra när jag jämfört, så jag har låtit bli.

I sommar bestämde jag mig för att fixa ett eget telefonnummer till min firma, som jag inte varit särskilt aktiv med att driva. +467-ATTALUCK men det var redan registrerat på Telenor. När jag ringde sa dom att inga problem, numret är ledigt så du kan få det. Men jag hade ringt fel och kommit till privatabonnemang när jag skulle ha företagsabonnemang. Inga problem, sa killen, vi gör klart och tecknar numret här sedan för vi över det till företagsabonnemang när du ringer dem. Sagt och gjort, sedan ringde jag företagsavdelningen och de sa att nej det går inte. Du måste teckna nytt abonnemang och föra över numret. Jaha, då gör vi så. Sedan kom räkning på båda abonnemangen. Jag ringde och den jag pratade sa inga problem, vi stryker fakturan för privatnumret och avslutar det. Månaden efter flyttade vi till hus och posten blev inte eftersänd. Plötsligt damp det ner en ny räkning: BETALA NU ANNARS SKICKAR VI TILL INKASSO. What? Jag ringde, skrev e-mail, och fick bara till svar att “vi ska kolla med reklamationsavdelningen”. Sedan kom brev från inkasso, med nya avgifter på 600 kr extra. Då avslutade jag abonnemanget och flyttade till annan operatör, och betalade allt. Trodde att det skulle vara slut på den historien. Nejdå, sedan kom en räkning till på 3 månader företagsabonnemang in i framtiden som jag aldrig kan utnyttja eftersom det är avslutat.

Det visade sig till slut, efter flera månaders bråk och försök att få dem att rätta till saken, att det finstilta säger att det alltid är 3 månaders uppsägningstid och det går aldrig komma ifrån. Det står uttryckligen “ingen bindningstid”, men det finstilta säger lika fullt att det är 3 månaders uppsägningstid, som att det skulle vara en helt annan sak. Eftersom de tecknade mig på ett privatabonnemang först blev det 3 månaders uppsägningstid på det, som gick till inkasso eftersom jag menade att jag blivit lovad att de skulle stryka det abonnemangskostnaden eftersom de själva gjort fel vid tecknandet. Sedan när jag sa upp företagsabonnemanget blev det 3 månader till i uppsägningstid efter att jag avslutat. I minsta möjliga finaste finstilt gömt bakom krångliga meningar i avtalet, men visst det står där.

Följaktligen har jag lagt till Telenor på min lista över företag jag bojkottar. Skojare och oseriösa säljare med avsiktligt vilseledande marknadsföring. Det tål jag inte en sekund av. Men jag är inte så dum att jag tror att jag har en chans mot en sådan jätte till företag, så det är bara betala mina fakturor och inse vilken blunder jag begick när jag skrev på för dem.

0 av 5 i betyg.

Comviq / Tele2

https://www.comviq.se/

Vi tecknade avtal med Comviq för att de var billigast på iPhone X när den kom. De säger dessutom att de har fantastiskt bra täckning eftersom de delar nät med andra som kompletterar dem till jättebra täckning totalt sett.

Täckningen är helt OK, det är sällan jag varit helt utan signal. Men där andra haft abonnemang i de nät som Comviq säger att de delar från andra har jag jämfört, och det stämmer inte. Comviq har bara en eller två prickar i signalstyrka när andra i samma nät har fullt. Mycket märkligt, och det ger skillnad på samtalskvalitet och dataöverföringar. Alltså är inte nyttan de marknadsför så stor som den verkar vara.

Priset på mobilen var billigast, men efter det har jag ofta sett att Comviq inte alls är billigast när det gäller abonnemang och datamängder. När man väl skrivit upp sig är det besvärligt att börja byta, så det är väl en strategi som funkar bra för dem. Köp en sak billigt för att bli fast i något dyrt i längden.

3 av 5 i betyg.

Tre

https://www.tre.se/

I slutet av 90-talet marknadsförde sig Tre som 3:e generationens mobiltelefoni med nya telefoner som kunde ringa videosamtal. Vanliga samtal var lite dyrare än andra operatörers, men videosamtal var helt gratis att ringa. Det gjorde det en bra affär att byta till 3 så länge som de andra man pratade med också bytte så att man kunde ringa gratis till varandra.

Jag skrev på tidigt, och övertalade så många som möjligt av de jag kände eller lärde känna att också byta till 3. Under många år var jag en mycket nöjd kund. Även om täckningen var dålig, så fanns det alltid täckning längs de stora vägarna. När jag åkte ut i skogen eller på landsbygden var det helt OK att vara utan mobil för jag var inställd på att det var så det var.

Numer har 3 byggt ut sitt nät och har riktigt bra täckning. Långtifrån bäst, men helt klart godkänt. Jag ser inte någon anledning att använda någon annan, och är täckning det viktigaste så tar man en router från Net1.

När jag flyttade till Thailand åkte jag dit på det finstilta med Tre också. Det går inte komma ifrån att det alltid utan undantag är 3 månaders uppsägningstid. Och jag visste inte att jag skulle åka förrän någon månad innan. Kan jag pausa abonnemanget i två år? Nej, inte så länge, bara kortare perioder. “Jag är ledsen, jag ser att du är en av våra äldsta kunder och har en fin historik hos oss och jag kan göra en massa saker för att ge dig bättre erbjudanden på nya mobiler och abonnemang, men inget för att undvika uppsägningstiden” sa han jag pratade med. Nåja, trevlig kundservice hjälper till lite när man blir besviken.

4 av 5 i betyg.

Hallon

https://www.hallon.se/

När Hallon började köpte de in sig på 3:s nät och hade ungefär samma utbud men bara kontantkort och billigare än Tre. Nu säger de att de är systeroperatör, och har både abonnemang och kontantkort.

Jag har kört kontantkort hos Hallon privat och har bytt företagsabonnemanget till dem också. Täckningen är som sagt bättre än 3 haft tidigare, och priserna lägre. Än så länge har jag inget alls att klaga på.

En liten bonus är det att de inte har en fånig siffra i namnet, som Tele2 som ville vara “det andra Telia” när de startade eller Tre som ville bli kända som “3G-företaget” men nu börjat installerat 5G och har 4G i hela nätet.

5 av 5 i betyg. Rekommenderas.