Plötsligt vaknar Europa till liv och identifierar Ryssland som ett hot. Ändå har inget särskilt förändrats. Putin har smidit sina planer sedan 90-talet, mer eller mindre i det öppna. Så varför har inte Europa vaknat tidigare?
Geopolitik
Det började med Thomas Malthus, som så mycket annat i vårt moderna samhälle. Hans tankar inspirerade Friedrich Ratzel som lade grunderna för begreppet geopolitik. Både Malthus och Ratzel var en del av det som lade grunden för Nazi-Tyskland. Alexander Dugin inspirerades under sin ungdom av både nazismen och satanismen, vilket till slut resulterade i hans bok “Foundations of Geopolitics”, där han beskriver hur Ryssland borde expandera. Dugins filosofi har varierat en del genom åren, från att Ryssland borde expandera så att det sträcker sig från Dublin till Stilla Havet och från Arktis till Indiska Oceanen, till en mer realistisk tanke om att Ryssland borde åter-införliva gamla Sovjet-stater och expandera söderut till Medelhavet.
Vladimir Putin hämtade stor inspiration från Dugins bok “Foundations of Geopolitics”, och den infördes som studiematerial bland ryska politiska och militära ledare. Boken beskriver hur Rysslands kärnområde är omöjligt att hota (annat än med kryssningsmissiler), att Ryssland som land borde expandera en smula för att ha goda kommunikationer med omvärlden, och att Ryssland borde omges av stater som kan vara en buffert mot en fientlig omvärld. Slutligen beskrivs också att västvärlden måste infiltreras och påverkas så att de är för upptagna med interna konflikter för att kunna agera som motståndare till Ryssland.
Trots att geopolitik som koncept har en tydlig karaktär av fascism och nazism har det även blivit populärt bland västerländska, och Svenska, politiker och media.
Rysk geopolitik utmärks av tanken att Ryssland som nation byggts upp av en mängd olika kulturer, som samtidigt hittat det slaviska gemensamma som håller ihop allt trots en mängd kulturella olikheter. De som delar den slaviska likheten ska införlivas i Ryssland som modernation, eller utgöra buffert mot omvärlden, och en ny världsordning skapas genom att den slaviska världen ställs mot den västerländska. Kina och Afrika ses som externa intressenter (mer eller mindre passiva), där Kina förväntas överta hela Asien som inte är Ryssland, förutom Indien och Arabstaterna.
Vad vill Putin uppnå?
- Destabilisera USA
- Isolera Storbritannien
- Destabilisera EU
- Införliva närliggande stater
- Etablera Ryssland som världens mäktigaste stormakt
USA
Genom att sponsra Donald Trump och blåsa på en fascistisk folkrörelse hos den lantliga befolkningen hoppades Putin kunna uppnå ett inre kaos i USA där stadsbor ställs mot lantisar. Där lyckades han förvånansvärt väl, och fick dessutom hjälp av diverse andra omtumlande händelser som ledde till MeToo-rörelsen och Black Lives Matter.
Samtidigt kan man tycka att Putin underskattade amerikanarnas förmåga att strunta i livsviktiga saker när deras konsumtion hotas. De är världens mest krigiska nation, ständigt med krig på gång runt om i världen för att skydda den amerikanska livsstilen med konsumtion centrerad kring att bränna olja. Klimatkrisen är inte en Rysk uppfinning, men inte ens den har gjort minsta lilla repa på konsumerismen i USA. Eftersom de producerar en stor del av sin olja själva är det svårt att destabilisera konsumtionen, och Putin insåg nog till slut att han nått upp i närheten av taket för vad han kan åstadkomma.
Storbritannien
Mot all vett och reson genomfördes Brexit och GB lämnade EU. En fantastisk framgång för Ryssland, som ställer GB i utkanten av gemenskapen. Problemet är att de fortfarande är med i NATO och genom sitt världsomspännande nätverk av (ibland före detta) kolonier har stor makt globalt sett. Med Boris Johnson som premiärminister har ändå Putin ett gyllene läge där GB är så långt som möjligt från innegänget.
EU
Klimatkris och miljöhot har tagits på allvar mest av allt inom EU. Oavsett om det varit en del av Putins plan eller inte har det lett till stora påfrestningar internt. Direktiv om miljökvalitetsnormer och artskydd ställer hårda krav på lagstiftning som ingen medlemsstat vill genomföra, samtidigt som det är svårt att ställa upp motargument. EU vill så gärna vara USA’s storebror/förälder och vara bäst på både konsumerism och miljöskydd, men det är en ekvation som är omöjlig att få ihop.
Vad Putin nog lättast kan beskyllas för är att underblåsa nationalistiska och nynazistiska rörelser, inte minst genom att vara aktiv i krig som Syrien där mängden flyktingar mångdubblas och sätter stort tryck på hanteringen av våra numer mångkulturella nationer. När högerextrema politiska partier blivit en del av etablissemanget dyker det upp koranbrännare och muslimska terrorister som skapar ännu större polaritet.
Även om det finns en mängd överenskommelser om solidaritet inom EU-länderna, och de flesta dessutom är medlemmar i NATO, är det förmodligen svårt att uppnå större splittring inom vår kontinent.
Ukraina
I huvudsak har Putin redan uppnått flera av sina mål som lägger grunden för en Rysk expansion, även om det inte alltid är Ryssland som legat bakom de splittringar som uppstått. Hur som helst är det ett gyllene läge där Ryssland kan påbörja sin expansion tillbaka till Sovjet-tidens storhet.
Tjetjenien och Georgien var stora framgångar för Putin, och de utgör numer en del av det Ryska kollektivet. Jag tror att Putin insåg något viktigt efter dessa segrar: trots att det var rejäla framgångar gav det inte något särskilt stort positivt genomslag för Ryssland som nation. Fattiga länder utan några särskilda naturresurser ger ingen stor vinning även om man vinner kriget. Så varför då ge sig på Ukraina – Europas fattigaste nation?
Europas kornbod, det är Ukrainas synonym. Vad händer när man tar bort maten från ett Europa som redan växt långt mer än vad som är hållbart utifrån naturresurser? Jo, man underblåser interna splittringar och uppdelningar av samhällsgrupper – precis det som är en del av Putins plan för omvärlden. Samtidigt får Ryssland på lång sikt tillgång till kornboden och slipper drabbas av svält när populationen växer till sig. Win-win, eller rättare sagt, dubbel vinst för Ryssland.
I och med ett krig uppstår en till konflikt: olja och bränsle. Europa är beroende av Ryssland, och med högre bränslepriser drabbas sjöfart och flyg som kanske till och med kan nå fram till amerikansk konsumerism. Det ger även en till effekt på matbristen, eftersom många länder är beroende av matimport eftersom det inhemska jordbruket inte räcker till för befolkningen – inklusive Sverige. Där det inte är brist på mat blir det därför dyrare mat, vilket slår mest mot de fattigaste som redan kämpar hårt med en arbetsmarknad där lönerna sänkts till hälften av vad de var för hundra år sedan.
Eftersom instabilitet i västvärlden är nödvändig för att Putin ska kunna genomföra sin annexering av Ukraina och andra länder blir ett delmål i Ukraina att dra ut på konflikten så mycket som möjligt. Det är inte intressant att genomföra en fullskalig invasion för det viktigare målet att skapa instabilitet i Väst gynnas mer av att invasionen tar lång tid. Stup i kvarten kommer det nya rubriker i svenska medier om att “Experterna förbluffade över den ryska militärens inkompetens” eller “Var är det ryska flygvapnet som enkelt borde kunna etablera luftherravälde i Ukraina”, och USA skrattar över att de intog minsann Beirut på två veckor så Ryska arméns kompetens är ett skämt. Min syn är att Putin uppnår precis det han vill genom sin militära operation, som inte är ett krig förrän västvärlden är mogen för minsta möjliga motstånd.
Som bonus skickas minoriteter i Ryssland till frontlinjen. De första soldaterna som visades upp där de visat vit flagg och överlämnat sig till Ukrainska styrkor var Ukrainska lärare som bosatt sig i Ryssland. Putin vill inte ha kvar dem som Ryska medborgare, så antingen blir han av med dem för att de dör i kriget eller också tjänar de syftet att dra ut på konflikten så långt som möjligt till dess att världen är mogen för fullskaligt krig.
Ryssland har inte gjort några hemligheter av att man håller på att tillverka nya modeller av de flesta stridsvagnar, flyg, ubåtar, och liknande krigsmateriel som ska börja levereras 2022. Att de förlorar mängder av stridsvagnar och helikoptrar i Ukraina är inget problem, för de var ändå avsedda för skroten.
Efter Ukraina
Alexander Dugin beskrev en plan om att invadera Ukraina och sedan röra sig söderut genom Moldavien, Rumänien, och slutligen erövra Grekland så att det finns säkra vägar ut i Medelhavet från Svarta Havet. Förmodligen ingår väl Turkiet också i den södra expansionen, men det räcker nog med Istanbul eftersom övriga landet är bergigt och lätt kan bli ett nytt Afghanistan. En rörelse västerut genom att inta Finland och de baltiska staterna finns också med i dessa planer, men ligger förmodligen efter den sydliga expansionen i tid.
Pravda.ru hade tydliga artiklar om kärnvapen och att Ryssland minsann kan köra sina atomubåtar längs den amerikanska kusten redan innan kriget i Ukraina drog igång. Ett av de första utspelen som Putin kom med efter invasionen var att kärnvapnen står redo om Väst lägger sig i för mycket. En möjlig tolkning av de buffertstater som nämns är därför att de skulle kunna utgöra en buffert för det radioaktiva landskap som kan finnas kvar efter att Europa decimerats av atombomber. Primär måltavla lär i så fall vara Tyskland, och därefter Storbritannien och Frankrike.
När Ryssland rör sig vidare efter Ukraina kommer det att göras motstånd från hela NATO, oavsett vilket håll expansionen går. Kärnvapenkrig är därför en helt sannolik slutsats. Frågan är om NATO i så fall också svarar med kärnvapen – och dömer hela norra halvklotet och kanske mänskligheten till undergång – eller om man helt enkelt accepterar att det inte går att göra motstånd mot kärnvapen utan att försäkra sig om ett ömsesidigt slut. Jag vill tro att västvärlden inte är så korkad att man svarar på kärnvapen genom att skicka fler kärnvapen, vilket innebär att Ryssland förmodligen får sin vilja igenom förr eller senare.
Hur gör man motstånd mot den strategi som Putin utvecklat? Jag ser ärligt talat ingen tydlig väg framåt som kan ge goda framgångar. Ett mark-krig mellan NATO och Ryssland kommer vinnas av NATO, men Putin skulle trycka på kärnvapen-knappen innan NATO fått några större framgångar. Det mest framgångsrika skulle förmodligen vara att luta sig tillbaka och låta Ryssland ta länderna ner till Medelhavet, men det går inte eftersom de är medlemmar i NATO så västvärlden har målat in sig i ett hörn. Lönnmördare som lyckas slå ut alla högsta höns skulle kunna vara en väg till framgång, men det kan gå fel på så många sätt så det är knappast lönt att försöka sig på.
Även om väst på något vis hittar vägar att stå emot det ryska trycket har vi fortfarande inte löst klimatkrisen. Det är svårt att se någon särskilt positiv framtid för våra barn. Ännu svårare att hitta en väg framåt för att bygga upp något de kan ta över som en säker grund för sina liv. Det man kan hoppas på är kanske att alla kriser ska ta längre tid att genomföra så att de hinner leva sina liv innan det går helt åt skogen.
Om Sverige vidhållit vår tradition av neutralitet hade vi kunnat vara en del av den buffert som planerats mellan Ryssland och omvärlden, vilket hade kunnat ses som ett slags säkerhet. Istället har våra politiker tagit diverse steg för att ställa upp som Ryska motståndare, och nu låter det som att dom planerar att tvinga in befolkningen i NATO också. Sverige har aldrig varit mer hotat och osäkert än nu, tack för det statsministern. Vi som har valt att bygga upp våra liv här, vad ska vi göra nu? Chansa och stanna kvar i den stabila grund vi lagt inom landets gränser? Eller gå på långsiktigt något högre säkerhet och kortsiktig förlust genom att flytta till södra halvklotet? Inget val är bra i nuläget. Så det blir väl att vänta och hoppas på det bästa, men inte ser det helt ljust ut.