Vi har ägnat hela helgen åt att sjösätta Vega #2544 i Härnösand. Den har stått ca 20 år i båthuset, där sjösättning görs via ett fiffigt räls-system. Senaste 8 åren har den inte sjösatts alls, eftersom förre ägaren inte haft hälsan att vara ute på sjön. Han tog nån tur för 3 år sen tror jag förresten, det är lite oklart det där för jag har inte frågat så mycket. Men här tänkte jag bara skriva ner hur det har funkat. Kan vara intressant för nån i framtiden att se tillbaka på, eftersom båthuset och även räls-systemet ska rivas. Inte för att det är något fel på det, utan om jag får dra mina egna slutsatser för att båtklubben investerat i en ny traverskran för sjösättning där klubbmedlemmar får betala för sjösättning. Rälssystemet är så enkelt att använda att vi kunde sjösatt själva, vilket ju då gör att klubben går miste om en intäkt både vår och höst. Alltså river man rälsen och vad som händer på marken istället vet jag inte för tydligen ska det inte användas för att lägga upp båtar längre, om jag förstått rätt.
Systemet består av att varje vagga står på en rälsvagn som rullas vinkelrätt ut från huvud-rälsen. Vår Vega väger ca 2.5-3 ton tror jag, men gick relativt enkelt att knuffa ut för hand av två personer. På huvud-rälsen står en till rälsvagn, som har en fortsättning av vinkelrät räls ovanpå sig. Alltså läggs denna vagn fast på rätt ställe, och båten knuffas ut så att båtens rälsvagn står ovanpå huvud-rälsens vagn. Där spänns de två vagnarna ihop, så att inte båten råkar rulla av åt sidan.
Det ser ut på färgen som att vår Vega har kopparbaserad bottenfärg, för att förgifta eventuella organismer som skulle vilja börja växa på botten och försämra segelegenskaperna. Inte helt optimalt ur miljösynpunkt, men jag har inte tänkt börja måla om båten det första jag gör. Kanske blir ett framtida projekt nån höst eller vinter.
Vagnen på huvudrälsen är kopplad med en tjock vajer (typ 5 cm diameter) till en motor som kan bromsa nedfarten eller lätt dra upp båten ur vattnet igen. När båten är på plats på de dubbla vagnarna släpps den alltså bara ner långsamt mot vattnet. Vi sköt på lite lätt i början men sen gled den själv.
Det var lite nervöst bitvis, för sido-rälsarna till andra båthus ligger bara någon eller några millimeter ifrån vagnen på väg ner. Hade glappet varit större hade det nog blivit besvärligt att skjuta ut båtarna. Men jag kände mig inte helt säker på att det skulle gå att passera alla gånger. En av båtägarna närmare vattnet hade dessutom spänt upp en kätting för att låsa fast sin båt, och vår vagn tog i kättingen på väg ner men hakade lyckligtvis inte i utan fortsatte enkelt nedåt. Hade det hakat i hade det nog kunnat gå illa, tänker jag mig, men jag vet inte hur mycket kraft som behövs för att rubba båten från vaggan.
Närmast vattnet stannade vi ekipaget, satte upp en stege vid aktern, och klättrade i båten. Sedan rullades vagnen ner efter rälsen tills akterdelen flöt helt fritt. Där startade vi motorn och backade ut i fritt flytande tillstånd.
Sedan körde vi över till mast-kranen för att sätta på masten. Jag åkte och köpte pizzor åt alla, så jag missade mycket av mastningen, men i princip tar man bara en krok i toppen av masten och lyfter den på plats, sedan spänner man alla stag så står den där själv och kranen går att koppla från.
Naturligtvis hade vi lyckats få en del linor och stag omlott, så det blev lite strul med att försöka leda om rep på rätt sida stagen. Ett tag använde vi ett par fendrar som vikter för att få en lina att sänka sig på rätt sätt genom spindelnätet. Båtshaken hjälpte också till en del. Flagg-snöret hängde upp sig och det har jag fortfarande inte lyckats rätta till. Dessutom står en spridare snett och behöver justeras. Men det löser vi snart.
Det var rätt mycket jobb att få på masten, och då hade vi ändå en makalös tur med vädret med i princip vindstilla hela tiden. Första dagen gick åt till att få båten ut skjulet, eftersom hela väggen skulle rivas och sedan sättas upp igen. Andra dagen gick åt till sjösättning och påmastning. Tredje dagen satte vi upp seglen. Då blåste det en hel del, och det var besvärligt av fler orsaker.
Med flera år sedan senaste sjösättning var det ingen som kom ihåg hur seglen skulle kopplas fast. Det var repstumpar och vajerstumpar hit och dit. Första focken vi satte dit var en liten sak som nog är tänkt att användas i hård vind. Den bytte vi därför ut mot en genua som går att rulla ut med större area. Rullen hakade upp sig en gång, men gick till sig när vi rullade lite fram och tillbaka. Sen var det problemen med linor som gick på fel sida om stagen igen. Storseglet satte vi bara på utan att försöka hissa, för det blåste så mycket.
Planen var ursprungligen att segla ner till hamn i Sundsvall, men med höggravid fru och viss oro för vad händer om vattnet går när jag har 6 timmar kvar till hamn och ännu längre till bilen bestämde vi oss för att avvakta. Därför justerade vi planen till att temporärt lägga båten på förre ägarens plats, men då ansåg de att vinden var för stark för att segla runt Härnön. Alltså bestämde vi oss för att temporärt låta båten ligga kvar vid mast-kranen. Men sen visade det sig att Härnösands Segelsällskap inte tillåter att man lånar ut sin båtplats, så det slutade med att jag fick ansöka om medlemskap i HSS och ta en båtplats i Härnösand, vilket jag fortfarande inte fått klart. Jag vet inte om jag ska kalla det Murphys lag, eller dålig planering, eller jobbiga och oflexibla människor. Det är väl säkert mitt fel i slutändan eftersom jag borde kunnat räkna ut att frugan inte vill ha sin man ute på sjön mitt i barnafödandets tider.
När vi körde båten från sjösättning till mastning hade jag glömt öppna vattenkranen för kylvatten till båten. Alltså gick impellern torr ett tag. Det rök ovanligt mycket om avgaserna, och luktade illa, men det sa vi först var normalt för en dieselmotor som stått still några år. Men det är inte bra att köra impellern torr för då kan den gå sönder, och om vattenkylningen fallerar så kan hela motorn rasa. Fjärde dagen bestämde jag mig därför att tillbringa med att byta till en ny impeller.
Original impeller från Volvo Penta kostade ca 350 kr på Hjertmans i Sundsvall. Jag visade upp den gamla, och fick en impeller med annat artikelnummer i handen, men dom sa att den skulle passa.
GB hade kul och lekte i båten, drack Pepsi och åt KitKat, under tiden jag skruvade. Helst av allt hade jag velat lägga mig på mage och sträcka ner armarna, men det går inte. Det är inte lätt att hitta ett ställe att stå på heller. Den bästa arbetsställning jag hittade var ändå rejält obekväm. Dessutom är det trångt och eländigt med en blandning av olja och vatten och så tappar man ett verktyg och måste kanske klättra in för att hämta det från andra sidan motorn. Det gäller alltså att vara på riktigt bra humör när man påbörjar ett impellerbyte. Angsana satt lyckligt ovetande i solen, eller i skuggan när det blev för varmt, och njöt av Facebook när jag svettades för mig själv.
Skiftnyckeln var för fet och otymplig för att komma åt muttrarna vid locket till impellern, men som tur var hade jag varit förutseende nog att packa med en uppsättning ringnycklar. 7 mm passade, men det brukar aldrig vara 7 mm utan 6 eller 8, så jag undrar om det inte är tumstorlekar egentligen.
När jag äntligen lyckats pilla loss alla muttrar, och tappat ringnyckeln några gånger, var det inte direkt enkelt att få lös den gamla impellern. Med en skruvmejsel som brytverktyg klöste jag till slut ut den, och blev lite förvånad när hela axeln följde med. Axeln har ett hål där en skruv löper genom, så det var inte svårt att lista ut hur jag skulle få lös impellern från axeln. Den nya jag köpt från Hjertmans hade däremot en slät sprint som inte verkade gå att ta loss. Alltså var det omöjligt att trä den genom hålet. Så det var bara att sätta tillbaka locket, packa ihop och åka tillbaka. Hjertmans hade däremot ingen annan modell, så de hade bara sålt mig den de hade och hoppats på att det skulle gå. Därför begav jag mig till Biltema där de hade en impeller som såg exakt likadan ut som den jag tagit lös med skruv och packning och allt, och dessutom bara 99 kr. Återstår att åka tillbaka och försöka montera den.
Den gamla impellern ser naturligtvis helt felfri ut, och förmodligen var det totalt slöseri med tid att byta ut den. Å andra sidan har jag ju nu ro i själen med vetskap om att vattenkylningen borde funka felfritt och det kan ju vara värt en del också. Det jag hann lära mig av den opassande Volvo Penta-impellern var att den ska smörjas med glycerin. Biltema-impellern kommer däremot inte med något glycerin i lådan, och det fanns inget att köpa heller. På nätet säger folk att de smörjer med vaselin, så det kanske går lika bra. Men om det sitter glycerin sedan tidigare, är det då OK att använda vaselin runtomkring? Gamla ägaren har ju inte varit igång på så länge så det är nog ingen idé att fråga honom. Jag chansar på vaselin helt enkelt.
Innan jag gav upp på impellerbytet bestämde jag mig för att mäta upp lite av köket. Jag har haft lite tankar och idéer kring hur matförvaringen ska organiseras, men har inte haft måtten på alla fack och förvaringsutrymmen. Som tur är har jag inte köpt så mycket än i form av burkar och sånt, för det är mindre mått än jag hade trott.
Luckan bakom spisen är bara 10 cm bred, vilket gör att det ju knappt går att få ner något större än kryddburkar och plastpåsar. Väl genom luckan är det ju desto större, men vad hjälper det? Det är typ 32 cm högt som mest, men med utsidans kurvor varierar bredden från omkring 12 cm upp mot ungefär 30 cm skulle jag tro som bredast. Vi får väl ta ris och pasta i påsar och stoppa in hit.
Till vänster om spisen är ett nästan kvadratiskt utrymme som bara är 19 cm på höjden och omkring 20×25 cm öppning. Kan vara lämpligt förvar för lite konserver kanske?
Tallrikshyllan vid spisen är 32 cm som djupast ner mot 27 cm längst akterut. Jag måste ta och mäta diametern på de tallrikar jag köpt så jag vet om dom passar. Borde även fixa en finurlig bestick-korg hit.
Otvivelaktigt krävs det en del funderande innan jag fått till förvaring och vilka prylar som ska vara var. Det är viktigt på en båt att packa saker tätt så att man får plats med alla bekvämligheter vid sidan av nödvändigheterna. Samtidigt måste det vara lätt att hitta och komma åt, annars står man och blir irriterad när man är trött och hungrig och bara vill ha lite middag. Förhoppningsvis har jag tid för det i sommar.
Alldeles nyss satt jag och tänkte att om jag hade varit ensamstående hade jag nog bott på den här båten redan, och fixat saker kontinuerligt. Å andra sidan hade jag nog aldrig kommit till skott med att köpa båten utan Angsana. Med Thai-tai på väg blir det nog istället så att jag får kämpa mig till tid för att fixa det jag hade velat göra. Särskilt som jag inte är särskilt effektiv; det går mycket tid till att bara sitta och titta på hur saker är ordnade och fundera på hur jag vill lösa saker. Men det ska nog bli bra förr eller senare.
Ett tag sa vi att vi skulle döpa om båten från Smulle till Pärle-mor. Smulle känns för mig inte som ett lämpligt båtnamn; dels för att det låter maskulint och båtar är alltid “hon”, och dels för att det låter som en sammandragning av Skogsmulle vilket inte passar till sjöss. Pärle-mor för den uppenbara ordleken och för att vi skulle kunna kalla jollen för pärlan. Men sen blev det ju en Thai-tai i magen när vi hade tänkt oss en Aurora, så nu har vi börjat säga att båten är Aurora istället. Det känns inte som att namnbytet är helt fastlagt än, därför säger jag att det är vår Vega #2544 istället.
Planen just nu:
- Sätta dit ny impeller.
- Kolla oljan, kanske byta den och filtren.
- Köra till båtplats, låter som att det blir Kanaludden i H-sand.
- Fixa gardiner.
- Fylla på med alla saker vi köpt.
- Åka en premiärtur och prova segla.
- Dricka kaffe i båten.
- Skaffa gasvarnare, för tydligen har de slutat tillverka spritkök för båtar så det går inte byta ut gasolköket mot något vettigt.
- Kika på möjligheterna att installera solceller och göra om elsystemet.