De senaste dagarna har vi nästan haft som huvudsaklig sysselsättning här hemma att sitta och diskutera Covid och hur det skulle kunna påverka världen. Det jag tycker är mest skrämmande med Covid är att inte bara folk i allmänhet utan även de som borde vara experter på epidemiologi inte verkar ha en aning om hur virus fungerar och vad man kan förvänta sig av en pandemi. Eller också är det bara det att de är värdelösa på att kommunicera, så att dom framstår som mer okunniga än vad de faktiskt är. I alla fall så tänkte jag roa mig med att skriva ihop hur jag tänker. Jag har inte för avsikt att skriva ihop en vetenskaplig avhandling, men i egenskap av vetenskapsman har jag ett bra mycket bättre underlag än de flesta andra i min tankevärld. Än så länge har Folkhälsomyndigheten legat ungefär en vecka efter mina förutsägelser; vi får väl hoppas att dom snabbar upp sig lite framöver.
SARS-CoV-2 är namnet på viruset. Covid-19 är namnet på den sjukdom som viruset orsakar. Bara så vi är på det klara med vad vi pratar om.
Det finns en hel familj virus som ingår i typen coronavirus. De har tidigare blivit kända som MERS och SARS. Funktionen hos dessa virus är att de infekterar luftvägarna (näsa, hals, lungor) och sedan rör sig ut i kroppen genom nerverna. SARS-CoV-2 orsakar i svåra fall först att lungorna fylls med vätska, så att det blir svårt att andas och man får syrebrist, sedan sprids infektionen via nerverna till hjärtat som då får svårare att arbeta normalt så att man får ännu mer syrebrist, och till slut sprider sig viruset upp till hjärnbalken som styr hjärta och lungor och påverkar signalerna till viss del så att det blir ännu svårare att andas och ännu svårare för hjärtat att pumpa så att man dör av syrebrist. Covid-19 är med andra ord en långsam kvävningsdöd utdragen över några veckor. Har man redan svårt att andas sedan tidigare eller om hjärtat sedan tidigare har svårt för att slå så är det större risk att drabbas av syrebrist och så kallas man för en “riskgrupp”. Behandlingen för svårt sjuka består dels av virushämmande läkemedel och dels av att förbättra kroppen syresättning med syrgas och respirator och liknande andningshjälp. Med ca 1200 personer som bekräftats vara infekterade i Sverige idag har 12 personer krävt intensivvård med respirator osv så det är inte så stor procent som det blir riktigt allvarligt för och mest då de som är äldre än ca 60-70 år. Jag är inte helt på det klara med hur lungorna påverkas, men åtminstone en del av de som får kraftiga symptom där lungorna fylls med vätska får skador på lungvävnader som är permanenta. Om jag får gissa skulle jag tro att effekten påminner om KOL. Vittnesmål från de som infekterats av tidigare SARS-virus säger att även 15 år efter en infektion kan det vara svårt att andas och problem med att ägna sig åt fysiska aktiviteter som att gå uppför branta sluttningar osv där högre syresättning krävs.
SARS-CoV-2 är föremål för en mängd forskningsinsatser över hela världen och det är många studier som ännu inte bekräftats, och ännu fler studier som bara gäller laboratoriemiljö där förhållanden “i verkliga livet” kan skilja sig rätt mycket från vad man ser i laboratoriet. Därför tycker myndighetspersoner och journalister om att säga att “vi vet inget än”. Men egentligen vet vi rätt mycket, för generna i SARS-CoV-2 är hyfsat likadana som tidigare kända coronavirus och även om hittills genomförda studier inte bekräftats så ger de en fingervisning om hur viruset fungerar.
Eftersom viruset omges av ett hölje med taggar överlever det under mycket längre tid än andra virus (som bryts ner antingen kemiskt eller av solljus). Det gör att viruset kan spridas både som en luftburen partikel och genom att ligga på en yta som någon sedan berör varefter viruset kan föras över till munnen och en infektion i slemhinnorna exempelvis när man äter. Folk tjatar om att man ska tvätta händerna noga och använda handsprit, och det hjälper bra om man fått viruset på händerna så att man inte för över det till munnen när man äter. Men eftersom viruset även är luftburet skyddar inte hygien helt mot smitta. En studie visade på att om man sitter inom 2 meters avstånd från en smittad människa under 15 minuter så kan man vara säker på att själv vara smittad. Men en annan rapport har sagt att en man som var sjuk uppsökte hjälp på sjukhuset och gick från akutens entre genom väntrummet och togs därefter skyndsamt omhand, varefter 19 personer i väntrummet bekräftats bli smittade. Flera rapporter säger att symptomfria människor är smittsamma, så det behövs alltså inte en hostning eller nysning för att föra ut viruset i luften. Det gör att SARS-CoV-2 sprids extremt snabbt jämfört med andra virus och även om du tvättar händerna metikulöst så kan du bli sjuk av att gå och handla mjölk om en smittad person finns i affären. Koppar är en metall som anses vara bakteriedödande och naturligt steril, men viruset överlever ca en halvtimme på koppar, och kan leva flera timmar eller dagar i andra miljöer utanför en smittad människokropp. Eftersom virus är så små krävs det speciella filter för att fånga upp alla virus.
Ju mer virus man får i sig desto snabbare kan infektionen växa till sig desto sjukare blir man. Använder man ansiktsmask när man är sjuk sprids färre virus till omgivningen, därför borde det vara standard i ett modernt samhälle att alltid använda ansiktsmask oavsett vilken sjukdom man bär på om man nyser och hostar i närheten av andra människor. Är man inte smittad så är virusskyddande ansiktsmasker så täta att det är jobbigt att andas och det orkar man inte med mer än nån timme åt gången. Men även ett tygstycke framför munnen kan göra att man får i sig färre virus vilket då gör att man får en – åtminstone något – lindrigare infektion om man smittas. Därför borde alla bära ansiktsmask när det sprids en dödlig / skadlig infektionssmitta i samhället. Trots det har Folkhälsomyndigheten och en mängd andra i Sverige envisats med att hävda att folk inte alls ska bära masker. Orsaken är förmodligen att Sverige lider brist på sjukvårdsmaterial och de anser att maskerna ska finnas tillgängliga för sjukvården i första hand. Men det är fånigt tycker jag att uppmuntra folk till att utsätta sig för risken att bli mer sjuk än man behöver bli. Ansiktsmasker (som inte skyddar mot att bli sjuk men som kan minska mängden virus man får i sig så att man får lindrigare symptom om man smittas) är enkla att tillverka själv av några tygbitar vilket inte alls behöver belasta vårdens tillgång. Vi har haft mask på oss när vi gått ut och folk ser helt skräckslagna ut och ett par har kommit och frågat “är ni smittade”. Om folk hade haft lite mer vett hade de varit rädda för de som inte vidtar försiktighetsåtgärder. Tyvärr är samhället fullt av okunniga och oförstående människor som inte förstår att om alla friska hade skyddat sig bättre så hade viruset inte varit lika stort problem, men om nån lyckas läsa den här texten kanske en liten grad av kunskap kan sprida sig ut som vågor på vattnet.
Risken att smittas av Covid-19 minskar ca 2 % för varje grad temperaturen ökar och ca 3 % för varje procent den relativa fuktigheten ökar. Därför har varma fuktiga länder som Indien inte alls haft så stora problem med smitta än medan sjukdomen sprids snabbt i kyligare länder som Italien. Av samma anledning kan vi utgå ifrån att färre människor smittas på sommaren än på vintern.
Första människan som smittades av SARS-CoV-2 åt förmodligen en fladdermus, eftersom flera andra coronavirus har hittats i fladdermöss. Några genetiker tycker att SARS-CoV-2 är tillräckligt annorlunda genetiskt sett för att misstänka att viruset först spritts från fladdermöss till ett annat djur, t.ex. en pangolin, innan det spreds till en människa. Det kan vara intressant att veta att fladdermöss är vanliga bärare av virus som kan vara zoonotiska (spridas mellan djur och människor) för vi har all anledning att tro att det kommer fler liknande virus i framtiden och vet vi var de kommer från kan vi skydda oss bättre från nya smittor. För gemene man saknar det betydelse, om man inte desperat vill hitta en anledning att kalla sig för Batman.
När man smittats av SARS-CoV-2 tar det i genomsnitt ca 5 dagar innan de första symptomen utvecklas. Nästan alla som utvecklar symptom ser detta inom två veckor, men det finns även de som aldrig utvecklar symptom fastän de producerar massvis av virus i sin kropp (och är smittsamma, men inte i lika hög grad som de som går runt och hostar för fullt). Den första personen som smittades av något de åt (kanske fladdermus) gick alltså runt med viruset ca 5 dagar innan han/hon började hosta och blev sjuk. De flesta som blir sjuka har en tendens att lägga sig i sängen eftersom det är vanligt med hög feber, så oftast smittar man inte mer än 3-4 personer. Dessa ca 4 personer säger vi sedan går runt i ca 5 dagar innan de börjar utveckla symptom och smittar alltså i sin tur cirka 16 personer. Första smittotillfället var omkring 1:a december, så kring jul och nyår fanns alltså omkring 4 000 smittade personer i Kina. En del av de som smittas är barn, och barn är mycket mindre smittsamma än vuxna (jag antar att det är för att de har något annorlunda slemhinnor, immunförsvar, osv och mycket mindre lungvolym så de andas inte ut så mycket virus omkring sig även om de hostar). Ungefär vid den tiden började Kina reagera och isolera människor för att minska smittospridningen. Alltså har färre personer smittats under januari månad, men även om vi säger att smittospridningen minskades till 2 smittade personer i genomsnitt för varje infekterad så hade Kina i så fall omkring 64 000 smittade i början av februari. Kom ihåg att många som smittas inte visar några som helst tecken på att vara sjuka, så många av dessa testades aldrig och det är omöjligt att veta hur många som faktiskt varit sjuka eftersom nästan alla är friska inom ca 3 veckors sjukdomsförlopp.
Under februari tog Kinas myndigheter i med hårdhandskarna och isolerade hela städer. Dörrar svetsades igen för att hindra folk från att gå ut och sprida virus omkring sig. Än idag åker lastbilar runt på gatorna och sprejar alkohol för att döda alla virus som kan ligga kvar på ytor eller sväva omkring i luftvirvlar. Människor får passera stora portar där de sprejas med alkohol (antar jag, eller någon annan virusdödande vätska) innan de får gå vidare. Kinas åtgärder saknar, än så länge, motstycke i västvärlden. Fördelen med en totalitär regim är att man snabbt kan ta till extrema åtgärder. Nackdelarna behöver vi inte gå in på här.
Eftersom inte alla testas går det som sagt inte att säga precis hur många som blivit infekterade av SARS-CoV-2 och statistiken över upptäckta fall är relativt meningslös. Folk gillar siffror, men det betyder inte att siffrorna säger nåt som är värt att uppmärksamma. Det bästa att se till för att bedöma sjukdomens spridning är därför dödstalen, som visas i ovanstående figur. Kom ihåg att det är ca 5 dagars fördröjning i genomsnitt innan man börjar visa symptom efter smitta, men det är ännu längre fördröjning innan symptomen blir så allvarliga att man kvävs till döds. Kina verkar ha två huvudsakliga fördelningar bland sina döda; en centrerad kring 14/2 och en senare centrerad kring 1/3. Det kan vara slumpen som gör att det ser ut så; det är egentligen mer troligt att det finns en mängd fördelningar i datat med exempelvis 5 dagars mellanrum mellan varje topp. Poängen är att fram till ca 14/2 ser det ut som att sjukdomen spritts exponentiellt i befolkningen men det är en fördröjning så det visar nog mer hur det såg ut i slutet av januari.
Kinas sjukdomsspridning är unik jämfört med andra länder eftersom sjukdomen fick frihet att utveckla sig exponentiellt under en tid och sedan kraftfullt slogs tillbaka. För andra länder ser det helt annorlunda ut. Det enda land jag hört om som varit proaktivt är Montenegro, som stängde landet innan man såg några fall överhuvudtaget (så borde alla ha agerat). Övriga länder reagerar långt senare än de borde reagera och visar ingen förståelse för att inkubationstid plus ett stort antal symptomfria bärare innebär att man måste ligga före viruset för att ha en chans att hänga med.
Länder som har en stor mängd turister har en strid ström av infekterade från Kina som rest ut med smittan. Därefter har sjukdomen fått sprida sig fritt i befolkningen, vilket ger en exponentiell tillväxt fram till dess att landet stängs ner på liknande sätt som Kina. Det finns också super-spridare här, som inte bara går hem och lägger sig i sängen när de är sjuka utan envisas med att besöka turistmål med massa människor packade tätt som sillar “för det är ju min drömsemester och once-in-a-lifetime så då får man offra sig även fast man är sjuk”. Super-spridare infekterar kanske 100-200 personer istället för 3-4 som en sängliggare kommer åt så det gör att sjukdomen får större fart och mer genomslag i samhället. Sådana länder med många resanden är Italien, Syd-korea, USA, Spanien, Frankrike och kanske Tyskland. Enligt datat ser Iran ut att höra hit också, även fast jag inte riktigt förstår varför folk vill åka till Iran. USA och andra länder med stor mängd fattiga människor i befolkningen brottas med följdproblemet att ingen har råd att vara sjukskriven så samhället fylls av super-spridare. Vissa turistnationer har som sagt hög temperatur och luftfuktighet vilket gör att man klarat sig bättre.
Den tredje sortens land är länder som har många resanden till turistorter. Hit hör de nordiska länderna och förmodligen Storbritannien (fast GB kanske är nåt slags mellanting egentligen). Här är fördröjningen så lång att vi inte börjat se dödsfall än. Först ska smittade turister ta sig från Kina till ett turistmål, sen ska turistmålet ha massa smittade och de svenskar (andra turister) som befinner sig där har ett par veckors semester innan de åker hem, och de som åker hem möttes sedan av ett land som var förberett på att det kan komma smitta så många testades innan de hunnit börja sprida sjukdomen. Alltså får vi gå på antalet som bekräftats smittade istället för antalet döda, även fast antalet smittade är en dålig och värdelös siffra.
Jag tycker mig se en normalfördelning i antalet smittade som kom hem från turistorter till Sverige med en topp runt den 10:e mars. Därefter utfördes smittspårning och flera familjemedlemmar osv bekräftades så vi har en hög stapel den 14/3. Den 16/3, dvs fem dagar efter hemvändar-toppen och den genomsnittliga fördröjningen från smitta till symptom kommer en till topp med smittade. Därefter har man slutat provta och smittspåra utan bara sagt åt folk att stanna hemma om man är sjuk så det går inte säga säkert hur många som är smittade. Kom ihåg att det kan ta upp till en vecka från provtagning till provsvar också, så det är en extra fördröjning i statistiken.
Trots att Svenska myndigheter visste att det fanns en dödlig smitta lös i världen och trots att man visste att folk kunde komma hem och sprida viruset har man inte alls haft kontroll på de som kommit hem. Folk har plockat upp sina väskor på Kastrup eller Arlanda, hostat sig hem på tåg och bussar och tunnelbanor, och sedan kontaktat sjukvården eller självisolerat sig. Därför har vi en inhemsk spridning i landet, trots att det inte alls hade varit svårt att förhindra. OK, det var 10-15 tusen svenska turister i Italien men hur svårt är det att ta dem i karantän jämfört med att sätta hela landet i karantän som nu håller på att ske? Här ligger vi lååååångt efter Kina i respons.
Vad händer nu då i Sverige? Jo, vi har ett tusental turister som kommer hem med viruset. De smittar kanske 3-4 personer i genomsnitt några veckor så att vi fram till nuvarande vecka har fått ca 64 000 smittade i landet som förmodligen just nu går sina 5 dagar och väntar på att få symptom. Har vi, i likhet med turistorterna, super-spridare som går på fester och åker runt i kollektivtrafiken och tar nattvard i kyrkan så sprids det till många fler än så. Nu har vi fått instruktioner om att hålla oss hemma vid minsta tecken på förkylning, vilket hålls av vissa medan andra öppet säger att “jag måste ju lämna och hämta på dagis på andra sidan stan och åker kollektivtrafik dit” eftersom de jobbar hemifrån istället för att sjukskriva sig och hålla barnen hemma (eller så skyller de på skolplikten för låg- och mellan-stadiebarn). Alltså kan vi i bästa fall anta att vi har en smitta på kanske 2 personer i genomsnitt per sjukdomsfall? Om en vecka har vi alltså 128 000 smittade, första veckan i april har vi 256 000 smittade, och mitten av april når vi en miljon smittade. Sen har dom fem dagar på sig att utveckla symptom och någon vecka till innan de värsta fallen ligger på sjukhuset och ett par veckor till på sjukhus innan folk trillar av pinn. Alltså kommer vi in i maj innan vi ser några större siffror på dödsfall orsakade av Covid-19. Om mer kraftfulla åtgärder införs bromsas det säkert upp, och det kan ju hända att folk är bättre på att hålla sig hemma än jag uppskattat här.
Den fjärde sortens land är länder som inte har någon särskild mängd turister som kommer på besök och inte heller själva åker på semester. De har alltså bara något enstaka fall som kommer bärande på viruset och kommer att se ut som Kina men mycket senare. Om dom inte gör nåt och undviker detta.
Jag är inte alls förvånad över att gemene man inte förstår hur virusspridning fungerar. Det är inte så lätt att se fem dagars fördröjning till symptom och sedan några veckors fördröjning till allvarlig sjukdom och dessutom någon veckas fördröjning för de som provtas innan man får svar och så sätta det i relation till smittspridning och se hur många som kan gå omkring med smitta omkring oss i samhället idag. Men det är märkligt att vi har en Folkhälsomyndighet och långa rader med så kallade experter som sitter utan en aning om vad som gömmer sig i folkhavet.
Det knepiga med att tala om för folk att här är det fara å färde så nu måste ni vara försiktiga, det är att om folk lyssnar och faktiskt är försiktiga så händer inget farligt och så får man höra att “se så fel du hade”. Men jag tycker ändå det är bättre än att sitta i efterhand och säga “om ni bara hade kommit och frågat mig…”
Om vi nu utgår ifrån att folk som är sjuka är ruskigt bra på att isolera sig och att vi inte får något större utbrott i Sverige då? Ja, en person som är kvar som bärare av ett virus tar ungefär en månad på sig att smitta ca 4 000 personer. Om inget görs kommer det nästa månad att finnas närmare 100 000 smittade personer. Kanske lär sig myndigheterna att svara fortare i framtiden, men om det går bra den här gången så lär ju inte gensvaret komma snabbare nästa gång tänker jag. Om vi inte lär oss leva på ett helt annat sätt kommer det dessutom vara vanligt med super-spridare. Vad händer om det råkar vara så att den första spridningen sker i en grupp med flera super-spridare, t.ex. miljökonsulter som flänger runt och träffar folk och reser på flyg och tåg ett par gånger i veckan? I så fall kommer fem dagar senare när de första symptomen dyker upp kanske flera tusen redan finnas smittade och när myndigheterna går ut med en snabb varning om att hålla sig hemma så är vi redan på väg mot hundratusentals smittade.
Med sjukdomar som sprider sig så snabbt och lätt som SARS-CoV-2 är det lätt att se skräckscenarior. Just därför borde vi från början ha satt skräck i folk och sett till att göra vårt bästa för att utrota viruset. Istället sitter folk och säger “känn ingen oro” eller “fortsätt som förut” eller “det är bara influensa”. Istället för att se till att folk minskar sina risker så mycket som möjligt säger man “bära ansiktsmask är då bara trams”. Därmed ger man utrymme för fler super-spridare att fungera aktivt. Som jag ser det är det en otroligt farlig inställning att man vill tona ner virusets inverkan. För även om det bara är en liten procent av de som smittas som får men för livet eller får sätta livet till så innebär överbelastningen av sjukvården vid stor smittospridning att även de som i normala fall överlevt kommer att dö p.g.a. bristande vård. Antalet dödsfall till följd av Covid-19 är långt mycket mer än de som dör av viruset om sjukhusen överbelastas. Därför kan jag tycka att du som inte har panik och du som inte sätter skräck i folk är medskyldig till att folk dör, och verkar man för att folk ska fortsätta som vanligt är man direkt skyldig. Det är min åsikt, och du får gärna tycka annorlunda, men börja med att fundera på om det inte är bättre att låta folk ha lite panik och sätta folk i karantän istället för att vänta på samhällets totala kollaps.
När Kina stängde ner samhället för att begränsa spridningen av SARS-CoV-2 upphörde nästan all deras produktion under en eller två månader. Bra för miljön, för massvis av växthusgaser slutade släppas ut ett tag vilket syns på satellitbilder. En väldigt stor del av det du ser i butiker har stämplat på sig “Made in China”. Det som tillverkas i Kina fraktas mest med båt, vilket tar en till sex månader att nå sitt mål beroende på var man finns i världen och hur logistiken ser ut. Just nu har alltså andra tillverkare och försäljare i världen precis börjat se effekterna av Kinas nedstängning. När dessa tillverkare inte har komponenter för det de ska göra hamnar de efter i leveranserna, och försäljarnas hyllor börjar bli tomma. Jag sålde alla mina aktier i februari när jag såg kartorna över minskade utsläpp i Kina och insåg att det i sig kommer att dra ner aktievärden över hela världen.
Nu har andra länder börjat stänga sina gränser och införa karantän. Man säger att godstransporter ska fortsätta som vanligt, men vad hjälper det när folk inte går till jobbet längre? Alltså kommer en andra våg av produktionsförseningar bland de som förädlar produkter från Kina. Det leder till ytterligare nedgång på världens aktiemarknader. Totalt räknar jag med att nedgången pga minskad produktion motsvarar ca 20 %.
När produktionen går ner får företagen minskade intäkter. På grund av att JIT (just in time) blivit standard för lagerhållning kommer många hyllor att gapa tomma. Det gör att företag börjar se över sina anställda och vill minska personalstyrkan. Minskat utbud leder till högre priser, samtidigt som betalningsförmågan minskar. Då sparar man in på sånt som inte är nödvändigt, och så drabbas fler företag av nedgång i försäljning. När fler och fler hyllor är tomma drabbas folk av panik och köper allt de kan, så att även de produkter som i vanliga fall hade fyllts på utan att ta slut kommer att ta slut för att de inte hinner fyllas på tillräckligt snabbt. Det gör att folk i allmänhet är ännu mer benägna att bara köpa sådant de anser vara nödvändigt och de som är arbetsgivare börjar tänka mer negativt så att de blir mer benägna att avskeda folk. Det kan ta några veckor att nå dit, men ju längre tiden går desto värre blir det.
När länder stänger sina gränser och folk oroas över viruset försvinner turism och resor. Hotell, resebolag, flygbolag, kollektivtrafik, alla såna kommer att bli tvugna att minska sin aktivitet vilket innebär att man kommer att se över möjligheterna att avskeda sina anställda. SAS har sagt att man vill minska sin personalstyrka med 90 %, vilket var helt enligt förväntan och inte borde komma som någon överraskning för någon. När alla dessa människor är arbetslösa, plus de människor som påverkas av produktionsstopp osv, minskar köpkraften i samhället. Det påverkar alla företag, inte bara de som direkt påverkas av produktionsstopp och resestopp. Då följer mer uppsägningar, och vi är inne i en recession. Jag räknar med att den totala effekten av detta borde vara cirka 20 % mer nedgång på börserna, dvs totalt ca 40 % lägre än utgångspunkten. Regeringar världen över har redan annonserat ekonomiska ersättningar till företag som drabbas av krisen och räntefria lån. Det kan nog räcka till att minska paniken en aning, men risken är att sådana pengar hamnar i ägarnas stora fickor där de inte gör någon nytta. Det är bara när befolkningen får mer pengar som köpkraften ökar och ekonomin vänder, därför är de flesta ekonomiska paket jag sett helt felriktade. Italien har beslutat att förstatliga flygbolaget Alitalia, vilket jag kan tycka är den vettigaste åtgärden där man kan se till att styra var pengarna går som satsas och säkerställa att infrastrukturen fungerar. Sverige lär inte lyckas ta lika bra beslut, som det har sett ut hittills. Det innebär att vi i Sverige förmodligen kommer att se en djupare kris än länder som Italien och Kina.
För att summera Covid-19 ska man alltså sänka på att effekterna av virusets spridning syns ca 2-3 veckor efter själva spridningen ägt rum och att man alltid följer virusets spår en bit i efterhand. Ekonomiska effekter ligger ett par månader senare. Fördröjningen leder till att det är otroligt svårt att förutsäga hur situationen egentligen ser ut idag, och ännu svårare att sia om framtiden. I bästa fall hade alla länder svarat på samma sätt som Kina samtidigt som Kina; då hade vi sett mycket små effekter av viruset. Eftersom de flesta länder fortfarande inte har gjort något särskilt för att minska virusets spridning finns det all anledning att tro att de flesta länder kommer att se tusentals döda och åtminstone viss (eller total) kollaps av samhällets funktioner under ganska lång tid framöver.
När du om ett halvår till ett år sitter där arbetslös och inte vet hur du ska kunna betala dina räkningar, när alla du känner inklusive dig själv har minst en bekant som dött till följd av Covid-19 och flera bekanta som inte längre kan leva ett normalt liv utan måste gå som KOL-patienter, kom då ihåg att det var möjligt att förhindra alltihop. Världshälsoorganisationen (WHO) var väldigt tydliga under februari och mars med att det går att kontrollera viruset och minska ekonomiska effekter, men det var väldigt få politiska ledare som hade modet att agera därefter. Orsaken till att de inte vågade göra nåt är att de visste att när effekterna av viruset motarbetats effektivt skulle alla säga “se hur ni överreagerade, det var ju inget att oroa sig för” och så hade de aldrig blivit omvalda. Det är alltså på alla sätt och vis ditt fel att det blev som det blev. Eller också har tillräckligt många reagerat tillräckligt mycket för att det inte kommer att bli så illa, det vore ju det bästa såklart. Så sätt dig ner och känn lite panik, det borde alla ha i såna här lägen tycker jag – på så vis trycker man fram de åtgärder som behövs.