Dag 5: Lönerevision

• Lågutbildade statsanställda ska ha två tredjedelar av ett inkomstbasbelopp i månadslön
• Universitetsutbildade statsanställda ska ha ett inkomstbasbelopp i månadslön
• Högutbildade statsanställda ska ha två inkomstbasbelopp i månadslön
• Alla statsanställda har 40 dagars betald semester per år
• Privat anställda får maximalt ta ut två inkomstbasbelopp per månad som lön, inklusive alla former av förmåner
• Ingen lägsta lön finns
• Staten tillhandahåller livsuppehållande nödvändigheter för hela befolkningen
• Inkomstbasbeloppet sätts till 30 000 kr per månad
• Basbeloppet sätts till 10 000 kr per månad
• Alla sorters basbelopp justeras efter inflation sedan januari 2020

Det vore trevligt om det fanns ett enkelt sätt att helt objektivt avgöra hur mycket nytta en person tillför på sin arbetsplats. Det skulle då vara enkelt att sätta rättvisa löner till alla. Tyvärr grumlas alla sådana bilder av att människor tycker “men han/hon är ju så trevlig”, “det är ju trots allt min släkting”, “vi har varit kompisar sedan småskolan” och liknande som inte har något alls att göra med deras yrkesskicklighet. Alltså blir alla system som sätter en individuell lön orättvisa.

Om man ska sätta löner efter generella regler tänker jag mig att det finns två huvudsakliga vägar man kan gå. Antingen sätter man lön efter arbetslivserfarenhet, vilket skapar vissa svårigheter (särskilt i Sverige där det är nästan omöjligt att bli av med jobbet på grund av vårt höga skydd för arbetstagare) eftersom vissa kan jobba ett helt liv på ett arbete och ändå vara sämre än någon som bara jobbat några månader på samma arbetsplats. Det andra alternativet är att sätta lön efter utbildning, vilket skapar svårigheter eftersom det inte tar någon hänsyn till den yrkesskicklighet som kan komma med lång erfarenhet samtidigt som det även är möjligt att glida genom utbildningar utan att lära sig något om man är kompis med rätt lärare. I slutändan har jag kommit fram till att det är enklare att komma åt korruption i skolorna än på arbetsplatsen, och att det därför är vettigare att basera en rättvis lön på utbildning.

Frågan är ju då vilken nytta en utbildning tillför på en arbetsplats. Förmodligen är nyttan ganska liten, eftersom man även kan utbilda sig på arbetsplatsen. Däremot kan ju utbildningsnivåer fungera som ett filter; klarar man av en högre utbildning så kommer man även att klara av en högre prestation på en arbetsplats. Om skolan fungerar som det är tänkt så ska den utbildning man lyckats få även fungera som en förutsägelse om hur väl man kommer att lyckas på arbetsmarknaden. En person med mycket goda förutsättningar som fastnar under en chef som inte förstår att utnyttja den kapacitet som finns är orättvist behandlad och borde inte dessutom straffas med en lägre lön. Alltså är det vettigast att basera lön på utbildning.

Alla människor förväntas klara av grundskolan. Om man inte klarar av grundskolan beror det förmodligen på någon utvecklingsstörning eller andra mentala sjukdomar. Sjuka personer ska såklart vårdas och tas omhand av samhället, vilket gör att grundskolan fungerar som ett filter för människor med normalbegåvning. Är man inte ens normalbegåvad ska man inte arbeta för staten, eftersom de som arbetar i staten ska betjäna hela befolkningen på ett kompetent sätt. Den lägsta lönenivån för statligt anställda motsvarar alltså en lön för de som gått igenom hela grundskolan.

Har man examinerats som magister har man bevisat en kapacitet för att kunna producera högre än genomsnittet. En viss del av de som går ut en universitetsutbildning har klarat av det på grund av en mycket hög motivation trots att de bara är normalbegåvade. Andra kan vara begåvade människor som varken behöver motivation eller ansträngning. Oavsett vad fallet må vara så kräver det något mer än vad den genomsnittliga medborgaren kan (eller är beredd att) lägga ned för att ta sig genom universitetet och ut med en examen på andra sidan. En kandidatexamen om 2-3 års studier räknas inte som universitetsexamen eftersom man inte orkat sig igenom hela vägen till magister.

Alla människor som är normalbegåvade och gör sitt allra bästa för att lyckas kommer att kunna klara av att ta examen från universitetet. Alltså sätts inkomstbasbeloppet efter denna kategori. En stor mängd människor är förmodligen inte motiverade att kämpa för att få en universitetsexamen. Kanske lägger de hellre tid och energi på ett fritidsintresse än på en yrkeskarriär, eller de kanske hellre spenderar tid med familj och vänner. De ska då ha lägre lön än inkomstbasbeloppet, men fortfarande tillräckligt med lön för att kunna leva ett bra liv. Vi tänker oss att två tredjedelar av ett inkomstbasbelopp är en lämplig lön, men det får kanske justeras över tid till ett värde som återspeglar värdet som produceras för staten av respektive kategori.

Doktorer som genomgått forskarutbildning (fil.dr. alltså inte medicinska doktorer som egentligen bara är fil.mag.) har bevisat att de kan producera på en nivå som överstiger vad en normal person klarar av även med sin yttersta ansträngning. De ska såklart även utnyttjas till sådana arbetsuppgifter som normala människor inte riktigt klarar av. Högre chefer och ledare ska tas uteslutande från denna grupp. Eftersom dessa individer arbetar med frågor som övriga anställda inte klarar av att befatta sig med även om de skulle vilja ska det såklart även återspegla sig i den belöning som utdelas. Samtidigt vill vi inte skapa för stora löneklyftor i samhället. Därför sätts lönen inledningsvis till två inkomstbasbelopp, så får det justeras över tid till något som kan vara mer rättvist.

En allt större del av det arbete som bedrivs i det moderna samhället är tankearbete vilket gör att det är viktigare än någonsin att få tillräckligt med vila. Vi tänker oss att en lagom viloperiod är två veckor vid vårdagjämningen, två veckor vid midsommar, två veckor vid höstdagjämningen, och två veckor vid midvinter så att det finns totalt 40 dagars betald semester. Skulle, å andra sidan, någon föredra att ta ut större delen av sin ledighet under sin favoritsäsong ska det finnas sådan flexibilitet, eftersom statens myndigheter kan behöva bemannas även under storhelgerna. Förutom semester ska samtliga lördagar och söndagar vara arbetsfria. Däremot utgår alla röda dagar, utom nationaldagen som fortfarande betraktas som en helgdag. Statsanställda som arbetar på nationaldagen får dubbel lön för denna dag, utom de som arbetar med festligheter för befolkningens förnöjsamhet som får tredubbel lön för denna dag. Lönebonus kan även tas ut som kompensationsledighet.

För att motverka löneklyftor ska en maxlön införas. Vi har svårt att tänka oss någon som kan motivera ett högre löneuttag än två inkomstbasbelopp per månad. Alltså sätts detta som maxlön, med eventuell justering framöver. Maxlön inkluderar kontant utbetalning av lön liksom värdet av alla eventuella förmåner (dvs tillgångar som hör till ett företag men som används privat av de anställda). Maxlön gäller för både statsanställda och privat anställda.

Det finns ingen minimlön som arbetsgivare måste betala. Staten erbjuder mat och boende åt alla medborgare utan kostnad, så att ingen egentligen behöver arbeta annat än för att skaffa sig en högre livskvalitet. Alltså finns det inget behov av att reglera hur lite en arbetsgivare måste ge i lön eftersom alla arbetstagare alltid har möjlighet att arbetsvägra resten av livet. Ingen ska behöva arbeta för att ha rätt av leva, men alla som vill arbeta för att få ett bättre liv ska ha möjlighet att göra det.

Boverket får till uppgift att se till att boende finns för alla landets medborgare över 18 år. Här får lagstiftningen om nybyggnation ses över, eftersom det idag är onödigt höga krav. Lägsta krav på en byggnad är att den ska klara att hålla 23 grader varmt under den kalla perioden och att det inte blir varmare än 30 grader någon gång under året. Den tekniska lösningen är mindre viktig, men statliga boenden borde ha alternativa källor för uppvärmning, t.ex. både el och fjärrvärme eller både vedeldning och fjärrvärme. Garantiboende från staten ska vara rum om 20 kvadratmeter med kokvrå; toalett, dusch och tvättstuga kan vara gemensam. Garantiboenden upprättas i första hand på mark som tidigare ägts av kommuner, men med hänsyn till att naturvärden och rekreationsområden bevaras. Garantiboende tillhandahålls så länge som personen är folkbokskriven på boendet (dvs tillbringar flertalet nätter på adressen, vilket ska kontrolleras regelbundet). Garantiboende är kostnadsfritt; privata bostäder tar ut den avgift eller kostnad de har i utbyte mot rätten att bo på större yta eller mer centralt i en tätort. Medborgare som krävt garantiboende och sedan inte utnyttjat det behandlas som brottslingar som stulit av staten, där brottsvärdet bestäms av genomsnittlig kostnad för privata bostäder i området.

De medborgare som inte har tillräckligt hög lön och otillräckliga personliga tillgångar erbjuds fri tillgång på skor, kläder, osv. Det som erbjuds på detta sätt ska vara sådant som kan införskaffas av staten till lägsta möjliga kostnad. Om möjligt ska allt produceras inom Sverige. Uttaget av skor, kläder, osv ska begränsas enligt vad som beräknas vara normal åtgång pga slitage.

Staten ska upprätta matcenter där mat utdelas kostnadsfritt. All mat som delas ut ska konsumeras på plats. Ingen mat får tas med ut ur lokalen, men tillbehör (sylt, ketchup, mjölk, kött) får tas med in i lokalen. Den mat som erbjuds ska motsvara lägsta kvalitet på fängelser (t.ex. kokt potatis, risgrynsgröt, havregrynsgröt, osv).

Juridiska texter använder gärna begreppet basbelopp, för att böter och liknande ska följa valutans inflation utan att lagtexten behöver uppdateras. Basbeloppet är idag ca 50 000 kr, men sätts istället till 10 000 kr. Samtliga lagtexter ska ändå uppdateras för att reflektera brottsvärde, så då kan vi passa på att korrigera basbeloppets värde. Samtidigt sätts inkomstbasbeloppet till 30 000 kr vilket är vad vi anser är lämplig lön för en utbildad medborgare. Genom att statsanställda alltid har samma lön enligt inflationen bör även inflationen minska så att basbeloppen inte behöver justeras så ofta. Skatteverket sköter administration av samtliga basbelopp, och bestämmer om fler typer av basbelopp behöver införas. Beloppen som anges i denna paragraf ska gälla enligt kronans värde i januari 2020.

Lönerevisionen begränsar inte bara medborgarnas maximala nivå av lyxkonsumtion, utan även statens möjligheter till intäkter. Syftet med att införa maxlön är att vi har en begränsad mängd resurser på den här planeten, och vi kan inte tillåta ett fåtal människor förstöra för alla andra genom överdriven konsumtion. Bakslaget för staten är att med 10 % i skatt kommer det in max 0.2 inkomstbasbelopp per individ i skatt. Låt oss säga att vi har 5 miljoner arbetsföra innevånare (ungefär vad vi har idag) och låt oss säga att alla har maxlön (vilket inte är fallet) så kommer staten att få 720 miljarder i skatt per år. Mer troligt kommer genomsnittsinkomsten att ligga i närheten av ett inkomstbasbelopp, dvs 360 miljarder i skatt per år. Statsbudgeten 2020 för nuvarande verksamhet är cirka 1 100 miljarder kronor per år, vilket genom att erbjuda garantiboende, kläder och mat kommer att höjas avsevärt. Här visas vikten av att fängelserna görs om till arbetsläger, och att vissa delar av statens verksamhet avgiftsbeläggs. Vi återkommer till detta kommande dagar.