Dag 7: Välfärdssamhället

  • Samtliga statsbidrag slopas
  • Samhället garanterar en grundläggande levnadsstandard för svenska medborgare
  • Utländska medborgare ska stå på egna ben
  • Tandvård ska inkluderas i sjukvårdssystemet
  • Vissa vaccinationer, barnsjukvård och akutsjukvård tillhandahålls av staten, liksom omhändertagande av personer som inte klarar sig på egen hand
  • Övrig sjukvård privatiseras

Sverige är ett välfärdssamhälle. Det innebär att staten ser till att alla svenska medborgare har en dräglig tillvaro, som tack för deras och deras förfäders insatser för landets väl och ve. Sverige har däremot inget ansvar mot övriga länders medborgare, annat än att vi vill behandla besökare i Sverige minst lika väl som Svenska besökare blir behandlade i deras länder. När vi nu inför förändringar i välfärdssystemet måste det göras med viss försiktighet. Vi vill inte hamna i en situation där människor hamnar i ett utsatt läge på grund av de förändringar som genomförs; syftet med förändringarna är att skapa ett bättre samhälle för alla.

Bidragssystemet är en lat mans lösning på ett knepigt problem. Det ska avskaffas, för det har aldrig fungerat tillfredsställande. Syftet med bidragssystemet var att säkerställa en minsta möjliga levnadsstandard men ge en frihet att välja vissa uppoffringar genom att ge pengar istället för ägodelar. Det ena problemet med bidragssystemet var att det kräver en enorm administration och kontroller för att motverka fusk; det har inneburit enorma kostnader för samhället. Det andra problemet med bidragssystemet är att det har varit alldeles för enkelt att utnyttja så att vissa personer som går på bidrag utan att arbeta för samhällets väl och ve har haft högre livskvalitet än de som får sin inkomst från arbete. Syftet med förändringarna i välfärdssamhället är att komma tillrätta med liknande problem.

Vad är då minska acceptabel levnadsstandard? Om staten är väldigt förmögen skulle det gå att erbjuda slott åt alla medborgare att bo i, men det skulle leda till en orimlig kostnad för miljön. Den levnadsstandard som bestäms ska därför ta hänsyn dels till statens möjligheter att erbjuda resurser åt medborgare och dels till landets möjligheter att uthålligt understödja den befolkning som bor i landet. I modern tid har samhället präglats av lyxkonsumtion som inte är uthållig och överbefolkning som inte går att understödja på sikt. Dessutom har vi bidragit till globala miljöproblem som klimatförändringar. För att bedöma vad som är en rimlig levnadsstandard borde vi börja med att fundera på hur stort utnyttjande av våra naturresurser som är rimligt.

Bebyggd mark med tillhörande mark1,182,224
åkermark2,590,052
betesmark449,842
Golfbanor och skidpistar37,665
Täkter och gruvområden66,027
Naturligt gräsbevuxen mark3,230,100
Berg i dagen och övrig mark2,088,207
Öppen myr12,958,000
Skogsmark28,129,000
Total landareal40,731,117
Vatten24,012,388

Tabellen visar hur många hektar mark som finns av olika slag (enligt SCB). Åkermark kan producera ca 30 000 kg potatis, eller ca 7 000 kg vete/råg/korn, eller ca 4 000 kg havre, eller ca 3 000 kg ärtor. Räknat i miljoner kcal är det 25 för potatis, 2.5 för vete/råg/korn/havre/ärtor. Det behövs variation i matproduktion, inte bara för att folk blir less på att äta potatis hela tiden utan även för att marken behöver vila ibland och ha annan typ av växtlighet. Alltså tänker vi oss att det behövs 1 000 ha åkermark per miljon människor och dag, eller 3 650 000 hektar per år för Sveriges 10 miljoner människor. Vi är alltså inte självförsörjande i Sverige om alla skulle vara vegetarianer, men då har vi ju en del köttproduktion också. Lite överslagsräkning i huvudet säger mig att det räcker ändå inte riktigt till. Vi behöver alltså antingen förenkla våra matvanor eller bli bättre på att odla mat hemma i krukor i fönstret eller i lådor i källaren. Men vi kan i alla fall inte minska mängden jordbruksmark. Import av mat ska inte vara större än export, så att vi inte försätter landet i beroendeställning till övriga världen.

Den bebyggda marken ger 0.1 ha per medborgare, men det inkluderar industrier och arbetsplatser likväl som parkeringshus och sporthallar osv. Vi kan inte utöka den areal vi använder, men med all sannolikhet kommer vi att bli fler medborgare i landet. Alltså måste vi acceptera att den luxuösa tillvaro som vi vant oss vid de senaste årtiondena måste minskas. Minsta acceptabla levnadsstandard är självklart bra mycket mindre än det vi förväntar oss vara normal levnadsstandard. En normal familj bor nog i en gemensam lägenhet om 25 m2 per person, plus kök och toalett. Vi tänker oss en framtid där bostäder som erbjuder mer än 30 m2 per person är avsedda för att använda en del av bostaden för arbete och företagande. Därför tänker vi oss att ett enkelrum om 20 m2 med inbyggd kokvrå där toaletten delas av flera personer är minsta standard för boende. För att kunna erbjuda bostäder åt en växande befolkning utan att inkräkta på övrig landareal måste vi bygga på höjden, men att bygga i sten och betong är inte hållbart. Trähus lämpar sig bäst i 3-4 våningar, vilket är den sortens byggnader vi förväntar oss byggas. Liknande byggnader finns redan idag som studentboenden i flera städer.

För att tillgodose behovet av kläder behöver vi skära ner på mängden nötkreatur och hästar för att istället låta får beta på markerna där vi får ull till tyger. Lyxkonsumtion av importerade kläder ska inte staten ägna sig åt, men gränserna kommer så småningom öppnas upp för den typen av import. Linnekläder får anses vara lyxvaror på grund av den arbetsbörda som krävs för att producera linnetyg. Lägsta levnadsstandard ska alltså inkludera byxor och tröja av ull och ett par läderskor med ullstrumpor.

Människor behöver i första hand vatten och energi för att överleva, där potatis räcker ett par månader. Efter ett par månader måste man ha i sig en del protein, vilket man kan få från hönsägg, nötter, jordnötter, osv. Jag är ingen dietist, men det borde gå att ta fram ett minsta möjliga intag av enkel mat som låter folk överleva med hyfsat god hälsa. En sådan enkel meny ska tillhandahållas av staten. I första hand borde basen vara potatis och bröd med visst komplement av ägg och kanske mjölkprodukter. Lägsta levnadsstandard är inte till för att säga “så här vill vi att folk ska leva”, utan den är till för att se till att någon som hamnar i olycka inte ska fördärvas. Alltså är vi inte ute efter att möjliggöra den som lever enligt lägsta levnadsstandard ska kunna njuta av livet, utan bara att de ska kunna överleva tillräckligt länge för att bli produktiva medborgare som arbetar för att skapa ett bättre liv för alla i samhället.

Med boende, hygien, mat, och kläder tillhandahållet i dess enklaste former av staten till de medborgare som behöver förväntas sedan den öppna marknaden se till att det finns en handel som höjer folks livskvalitet betydligt över denna bas när de är delaktiga i samhället med arbete. För utländska medborgare förutsätter vi att de antingen kan försörja sig själva genom arbete eller att de har egna medel för att skaffa livets nödvändigheter. Saknar man sådana medel (befintligt anställningsavtal eller kontanta medel) ska man inte tillåtas inträde i landet och de som skulle befinna sig i landet utan tillräckliga medel ska avhysas och utvisas till sina hemländer. Om de saknar medel för att bekosta hemresa ska de fängslas tills dess att de arbetat ihop de medel som behövs för att verkställa utvisningen, om inte någon i deras hemland kan betala kostnaderna.

Flyktingar från krig och elände accepterar vi inte i Sverige, däremot ska vi erbjuda hjälp för att lösa de konflikter som kan finnas i världens problemområden. Sådan hjälp kan vara förhandlingsstöd i konflikter och liknande insatser. Bistånd i form av pengar eller arbetskraft kan medborgare få ägna sig åt om dom vill, men det är inget som staten engagerar sig med (SIDA kommer alltså antingen att privatiseras eller läggas ned).

Är det något som ett välfärdsland ska skämmas över så är det att bara de rika har råd att tugga sin mat medan de fattiga tvingas dricka soppa. Tandvård ska självklart ingå i samma system som övrig sjukvård, med omedelbar verkan.

På samma sätt som överlevnad från kyla genom bostad och kläder samt svält från grundläggande födobehov tillhandahålls från staten ska även grundläggande sjukvård tillhandahållas. Det gäller exempelvis den vård som krävs under graviditet och barnafödande, vaccinationer och förebyggande av de sjukdomar som är vanligt förekommande i Sverige (eller riskerar bli vanligt förekommande), samt omhändertagande av svårt handikappade personer som inte kan ta hand om sig själva. Däremot ska vi inte gå till överdrift i vårt bevarande av liv. Idag finns det en sådan skräck inför döden att människor hålls vid liv under lång tid även fast de aldrig kommer att kunna leva värdiga liv eller ge lycka och välgång till sin omgivning. En döende människa som är så illa däran att det inte finns någon väg tillbaka till ett hälsosamt och produktivt liv måste tillåtas dö. Exakt var gränsen går när man bör släppa taget kan debatteras, men det är inte så att staten har ett ansvar att hålla liv i folk så länge det är tekniskt möjligt. Däremot kan ju ett privat alternativ erbjuda förlängda alternativ för de som är rädda för döden.

Sjukvård som inte är direkt kopplad till överlevnad ska privatiseras. Däremot ska barn alltid ha rätt att ta sig fram till vuxenlivet utan några bestående men och utan att det ska behöva kosta något. Skönhetsoperationer och behandling av tonårsakne är typiska områden som ska vara under privat regi, men det ska till exempel inte behöva vara så att en människa inträder i vuxenlivet med flera saknade tänder för att det inte funnits pengar till tandvård under uppväxten. Orsaken till att barn inte ska behöva betala för sin vård är att de inte arbetar eller lyfter någon sorts inkomst. Barn slutar vara barn och räknas som vuxna när de examinerats från grundskolan och får välja mellan arbete eller universitetsstudier.

Dag 6: Skolreform

  • Förskolan privatiseras
  • Grundskolan delas in i 12 steg
  • Grundskolans ämnen är:
    – Idrott & Hälsa
    – Slöjd
    – Språk
    – Matematik
    – Samhällskunskap
    – Naturvetenskap
  • Grundskolans betyg är endast godkänd och underkänd och införs från steg 1
  • Universitet privatiseras
  • De utbildningsnivåer som kommer att finnas är grundskola, magister, doktor
  • Skolmaterial ska uppdateras utifrån vetenskapliga rön och får aldrig ligga mer än 10 år efter vetenskapliga publikationer

Dagens grundskola har förskola, som mest är till för att ta hand om barn vars föräldrar arbetar och inte har råd med privat barnpassning, lågstadium, som mest går ut på att lära sig läsa, mellanstadium, som mest går ut på att lära sig räkna, högstadium, som mest går ut på att lära sig mer om samhället. Därefter kommer gymnasiet som är tänkt att vara frivilligt men som i praktiken alla normala människor går igenom med en viss specialisering mot ett yrke. Eftersom barn börjar förskola i lite olika ålder är det alltså 12 års utbildning plus förskola. Därefter kan man antingen bara läsa enstaka kurser vid universitet eller ta kandidatexamen efter 2-3 år eller magisterexamen efter 4-5 år. Vissa väljer att läsa vid folkhögskola istället, som har yrkesutbildningar med mer praktisk inriktning. Slutligen kan man ta doktorsexamen efter ytterligare 3-15 års forskningsstudier. Jag har aldrig hört talas om någon som hoppat över klasser för att de varit begåvade, utan de som har lätt för studier och lär sig snabbt de utnyttjas som hjälplärare i klasserna, och de som har svårt för studier hålls nästan aldrig tillbaka utan de får en massa extraresurser för att de ska klara av att hålla jämna steg med sina klasskamrater. Det är ett system som gynnar de med sämst förutsättningar och missgynnar de med bäst förutsättningar, och som dessutom slösar bort en massa tid där ungdomar skulle kunna vara produktiva och delaktiga i samhället.

Förskolan ska privatiseras, för det bör vara upp till varje enskild förälder om de vill lägga tid och pengar på utbildning i hemmet eller i förskola eller låta barnen bli det de blir på egen hand. Det finns inget som hindrar föräldrar att stanna hemma hela barnets barndom, annat än deras egna längtan efter självuppfyllelse och lyxigare liv. Alltså är det föräldrarna som ska betala för förskolan om de vill utnyttja den. Det skapar också större utrymme för förskolorna att styra över vad de vill erbjuda. Däremot är det viktigt att någon form av kontroll förekommer, med information till föräldrar, eftersom föräldrarna inte har möjlighet till insyn i vad som händer på förskolan när de själva inte är där.

Istället för 9 årskurser grundskola + 3 år socialt obligatoriskt gymnasium delas grundskolan in i 12 steg. Varje steg ska följas av något slags examination, och varje steg ska fungera som förkunskap inför nästa steg. Det ska inte finnas något krav på deltagande i klasser eller en viss tid tillsammans med lärare; om en elev klarar examinationen kan eleven gå vidare till nästa steg (eller nästa stegs examination). Det är alltså teoretiskt möjligt för en förskole-elev att göra alla 12 examinationerna i rad och gå vidare till universitetet. Däremot ska ingen påbörja grundskolan före 7 års ålder, eftersom det är viktigt att ha en barndom med lekfullt lärande.

Skolverket ska bestämma innehållet i grundskolan och färdigställa utbildningsmaterial som alla studenter ska få tillgång till kostnadsfritt. Syftet med grundskolan är att förbereda alla medborgare för ett aktivt och delaktigt liv i samhället, alltså ska samhället bekosta deras introduktion.

Grundskolan delas in i sex huvudsakliga ämnen, som sedan kan ämnesindelas i sin tur.

Idrott och hälsa ska skapa rutiner för ett aktivt liv i rörelse och lära ut vad kroppen behöver för att må bra och hur man lagar mat och lever ett hälsosamt liv.

Slöjd ska uppmuntra eleverna till skapande; måla, sy, avancerad matlagning som uppläggningsteknik, snickeri, metallarbete, elektronik, dataprogrammering, osv. Alla elever ska ha en introduktion i alla skapandets områden, men ska sedan själva ha möjlighet att välja en specialisering.

Språk ska vara i första hand svenska, där även studier av litteratur, radio, och film ska ingå. I andra hand undervisas i engelska, med möjlighet att välja ytterligare studier i tyska, finska, och franska.

Matematik ska ge eleverna en förståelse för hela Euklides Elementa, med eventuella tillägg som skolverket kan tycka är lämpliga.

Samhällskunskap ska lära eleverna hur samhället fungerar med yrkesval och lagar och regler. Här kan även ett lättare mått av historia ingå, men historia ska i huvudsak vara ett universitetsämne. Filosofi och psykologi ska beröras, liksom ekonomi.

Naturvetenskap ska täcka det som behövs för att förstå alla sorters ämnen som kan diskuteras i nyheter och nöjesindustri, men inte på en direkt vetenskaplig nivå.

Betyg i grundskolan ges bara som godkänd eller underkänd. Examination ska hållas minst en gång om året med en veckas tid mellan prov för steg 1, 2, 3, osv. För att ha rätt att examineras för ett steg måste man ha godkänt resultat på alla tidigare steg, utom examinationen för steg 1 eftersom det är det första provet. Om mer än ett år passerat sedan man fått godkänt på föregående nivå måste man göra om det senaste steget man fått godkänt på innan examination kan göras för nästa steg. Rättning av prov får aldrig ta mer än en vecka.

Alla som gått igenom grundskolan ska kunna fungera väl i samhället, ha en förståelse för alla sorters informationsflöden om samhället, och förstå sin egen roll i nationen liksom nationens roll i världen. Grundskolan ska även lära alla medborgare att överleva i det fall samhället skulle raseras; vad som krävs för att börja om från början, överleva i naturen utan den moderna världens lyx med snabbköp och hemleveranser. En elev som examinerats från steg 12 ska vara en helt självständig individ som kan klara sig själv, men som också förstår nyttan av att ingå i samhällets kollektiv.

Samtliga högre utbildningar efter gymnasium blir universitet. Alla universitet privatiseras. Det är viktigt att driva grundskolan i statlig regi för att se till att samtliga medborgare ges samma möjligheter att delta. Men det är också viktigt att högre utbildning står utanför statens kontroll, så att den kan utvecklas fritt i enlighet med framtidens krav. Lärare på universitet ges undantag från gränsen på maxlön och får tjäna upp till tre inkomstbasbelopp, eftersom det är viktigt att locka de mest kompetenta lärarna till varje utbildning.

Universiteten begränsas på så vis att de aldrig får ta ut en avgift i förskott av elever, däremot har de möjlighet att begränsa intaget av elever genom urval, t.ex. intagsprov. Obligatorisk kurslitteratur ska alltid tillhandahållas kostnadsfritt på svenska i elektronisk version, men tryckt litteratur och kursmaterial på andra språk än svenska får säljas. Universitetet får aldrig sälja personalens tid och resurser till annat än utbildning (konsultverksamhet o dyl är vad universitetet ska förbereda sina elever att utföra). Universitet får ta ut en skatt av sina elever, vilket i så fall ska vara en inkomstbaserad procentsats och måste fastställas och tydligt kommuniceras innan eleven påbörjar den kurs som leder till beskattning. Forskningsanslag kan preciseras till vilka framsteg i kunskap de avser åstadkomma, men i övrigt får inga inkomster knytas till någon särskild person eller enhet utan alla inkomster ska gå till universitetet centralt som sedan fördelar tillgångar efter behov. Förväntningen ska vara att alla inkomster som finansierar forskning kommer från forskningsanslag, forskning används för att höja utbildningskvalitet och locka studenter, och framtida intag av studier finansieras genom att beskatta tidigare studenter. Under en övergångsperiod införs en alumniskatt om 1 % fram till dess att universiteten organiserat sin verksamhet enligt dessa föreskrifter.

Kursmaterial, både för grundskola och universitet, ska vara uppdaterad enligt senaste forskning och vetenskapliga rön. Referenser ska anges för kursmaterialets källor, där minst 5 % av antalet referenser ska vara inom 10 år från det datum när materialet används i undervisning. Om nyare forskning ännu är föremål för diskussion huruvida det är belagt eller inte så ska det framgå i undervisningen. Undantag för denna regel ges till de första tre stegen i grundskolan, eftersom så unga elever inte hunnit få tillräcklig introduktion till hur kunskap byggs upp.

Skolverket ska se över examinationer även i universitet och sammanställa hur svårt det är att ta sig igenom en examen och hur många jobb som förväntas finnas efter genomförd utbildning samt vilken lön som ges i genomsnitt. Det är viktigt att en objektiv aktör ger prospektiva studenter en klar bild över vad de kan förvänta sig, innan de tar på sig eventuell inkomstbeskattning från universitetet.

Grundskoleexamen är alltså obligatorisk för alla landets medborgare. De som vill skaffa sig en avancerad yrkesexamen läser vidare vid universitet och tar magisterexamen. Studenter som avser att skaffa sig en karriär som forskare, lärare vid universitet, eller ledare inom statsapparaten går vidare med forskningsstudier och tar doktorsexamen. Vi förväntar oss att ungefär 50 % av studenterna nöjer sig med grundskoleexamen, 40 % går vidare till magisterexamen, och 10 % tar ut en doktorsexamen. Om fördelningen av studenter skiljer sig avsevärt från detta får vi kanske se över möjligheterna att kontrollera svårighetsgraden i universitetens examinationer.

Det slutliga skolsystemet ska genom grundskola se till att alla medborgare är utrustade för sitt dagliga liv, universiteten ska se till att ta in studenter som får så välavlönade jobb som möjligt, så att näringslivet styr vilka utbildningar som bedrivs och vilken forskning som behövs. De studenter som går vidare som forskare ska vara de mest exceptionella tänkarna med högst motivation att studera.

Försvarets och ordningsmaktens utbildningar ska inte privatiseras utan drivs av staten eftersom de är nödvändiga för rikets säkerhet. Statliga forskningsanslag ska i första hand fördelas till dessa utbildningar, i andra hand till naturvetenskap, och därefter enligt de behov staten förutser.

Dag 5: Lönerevision

  • Lågutbildade statsanställda ska ha två tredjedelar av ett inkomstbasbelopp i månadslön
  • Universitetsutbildade statsanställda ska ha ett inkomstbasbelopp i månadslön
  • Högutbildade statsanställda ska ha två inkomstbasbelopp i månadslön
  • Alla statsanställda har 40 dagars betald semester per år
  • Privat anställda får maximalt ta ut två inkomstbasbelopp per månad som lön, inklusive alla former av förmåner
  • Ingen lägsta lön finns
  • Staten tillhandahåller livsuppehållande nödvändigheter för hela befolkningen
  • Inkomstbasbeloppet sätts till 30 000 kr per månad
  • Basbeloppet sätts till 10 000 kr per månad
  • Alla sorters basbelopp justeras efter inflation sedan januari 2020

Det vore trevligt om det fanns ett enkelt sätt att helt objektivt avgöra hur mycket nytta en person tillför på sin arbetsplats. Det skulle då vara enkelt att sätta rättvisa löner till alla. Tyvärr grumlas alla sådana bilder av att människor tycker “men han/hon är ju så trevlig”, “det är ju trots allt min släkting”, “vi har varit kompisar sedan småskolan” och liknande som inte har något alls att göra med deras yrkesskicklighet. Alltså blir alla system som sätter en individuell lön orättvisa.

Om man ska sätta löner efter generella regler tänker jag mig att det finns två huvudsakliga vägar man kan gå. Antingen sätter man lön efter arbetslivserfarenhet, vilket skapar vissa svårigheter (särskilt i Sverige där det är nästan omöjligt att bli av med jobbet på grund av vårt höga skydd för arbetstagare) eftersom vissa kan jobba ett helt liv på ett arbete och ändå vara sämre än någon som bara jobbat några månader på samma arbetsplats. Det andra alternativet är att sätta lön efter utbildning, vilket skapar svårigheter eftersom det inte tar någon hänsyn till den yrkesskicklighet som kan komma med lång erfarenhet samtidigt som det även är möjligt att glida genom utbildningar utan att lära sig något om man är kompis med rätt lärare. I slutändan har jag kommit fram till att det är enklare att komma åt korruption i skolorna än på arbetsplatsen, och att det därför är vettigare att basera en rättvis lön på utbildning.

Frågan är ju då vilken nytta en utbildning tillför på en arbetsplats. Förmodligen är nyttan ganska liten, eftersom man även kan utbilda sig på arbetsplatsen. Däremot kan ju utbildningsnivåer fungera som ett filter; klarar man av en högre utbildning så kommer man även att klara av en högre prestation på en arbetsplats. Om skolan fungerar som det är tänkt så ska den utbildning man lyckats få även fungera som en förutsägelse om hur väl man kommer att lyckas på arbetsmarknaden. En person med mycket goda förutsättningar som fastnar under en chef som inte förstår att utnyttja den kapacitet som finns är orättvist behandlad och borde inte dessutom straffas med en lägre lön. Alltså är det vettigast att basera lön på utbildning.

Alla människor förväntas klara av grundskolan. Om man inte klarar av grundskolan beror det förmodligen på någon utvecklingsstörning eller andra mentala sjukdomar. Sjuka personer ska såklart vårdas och tas omhand av samhället, vilket gör att grundskolan fungerar som ett filter för människor med normalbegåvning. Är man inte ens normalbegåvad ska man inte arbeta för staten, eftersom de som arbetar i staten ska betjäna hela befolkningen på ett kompetent sätt. Den lägsta lönenivån för statligt anställda motsvarar alltså en lön för de som gått igenom hela grundskolan.

Har man examinerats som magister har man bevisat en kapacitet för att kunna producera högre än genomsnittet. En viss del av de som går ut en universitetsutbildning har klarat av det på grund av en mycket hög motivation trots att de bara är normalbegåvade. Andra kan vara begåvade människor som varken behöver motivation eller ansträngning. Oavsett vad fallet må vara så kräver det något mer än vad den genomsnittliga medborgaren kan (eller är beredd att) lägga ned för att ta sig genom universitetet och ut med en examen på andra sidan. En kandidatexamen om 2-3 års studier räknas inte som universitetsexamen eftersom man inte orkat sig igenom hela vägen till magister.

Alla människor som är normalbegåvade och gör sitt allra bästa för att lyckas kommer att kunna klara av att ta examen från universitetet. Alltså sätts inkomstbasbeloppet efter denna kategori. En stor mängd människor är förmodligen inte motiverade att kämpa för att få en universitetsexamen. Kanske lägger de hellre tid och energi på ett fritidsintresse än på en yrkeskarriär, eller de kanske hellre spenderar tid med familj och vänner. De ska då ha lägre lön än inkomstbasbeloppet, men fortfarande tillräckligt med lön för att kunna leva ett bra liv. Vi tänker oss att två tredjedelar av ett inkomstbasbelopp är en lämplig lön, men det får kanske justeras över tid till ett värde som återspeglar värdet som produceras för staten av respektive kategori.

Doktorer som genomgått forskarutbildning (fil.dr. alltså inte medicinska doktorer som egentligen bara är fil.mag.) har bevisat att de kan producera på en nivå som överstiger vad en normal person klarar av även med sin yttersta ansträngning. De ska såklart även utnyttjas till sådana arbetsuppgifter som normala människor inte riktigt klarar av. Högre chefer och ledare ska tas uteslutande från denna grupp. Eftersom dessa individer arbetar med frågor som övriga anställda inte klarar av att befatta sig med även om de skulle vilja ska det såklart även återspegla sig i den belöning som utdelas. Samtidigt vill vi inte skapa för stora löneklyftor i samhället. Därför sätts lönen inledningsvis till två inkomstbasbelopp, så får det justeras över tid till något som kan vara mer rättvist.

En allt större del av det arbete som bedrivs i det moderna samhället är tankearbete vilket gör att det är viktigare än någonsin att få tillräckligt med vila. Vi tänker oss att en lagom viloperiod är två veckor vid vårdagjämningen, två veckor vid midsommar, två veckor vid höstdagjämningen, och två veckor vid midvinter så att det finns totalt 40 dagars betald semester. Skulle, å andra sidan, någon föredra att ta ut större delen av sin ledighet under sin favoritsäsong ska det finnas sådan flexibilitet, eftersom statens myndigheter kan behöva bemannas även under storhelgerna. Förutom semester ska samtliga lördagar och söndagar vara arbetsfria. Däremot utgår alla röda dagar, utom nationaldagen som fortfarande betraktas som en helgdag. Statsanställda som arbetar på nationaldagen får dubbel lön för denna dag, utom de som arbetar med festligheter för befolkningens förnöjsamhet som får tredubbel lön för denna dag. Lönebonus kan även tas ut som kompensationsledighet.

För att motverka löneklyftor ska en maxlön införas. Vi har svårt att tänka oss någon som kan motivera ett högre löneuttag än två inkomstbasbelopp per månad. Alltså sätts detta som maxlön, med eventuell justering framöver. Maxlön inkluderar kontant utbetalning av lön liksom värdet av alla eventuella förmåner (dvs tillgångar som hör till ett företag men som används privat av de anställda). Maxlön gäller för både statsanställda och privat anställda.

Det finns ingen minimlön som arbetsgivare måste betala. Staten erbjuder mat och boende åt alla medborgare utan kostnad, så att ingen egentligen behöver arbeta annat än för att skaffa sig en högre livskvalitet. Alltså finns det inget behov av att reglera hur lite en arbetsgivare måste ge i lön eftersom alla arbetstagare alltid har möjlighet att arbetsvägra resten av livet. Ingen ska behöva arbeta för att ha rätt av leva, men alla som vill arbeta för att få ett bättre liv ska ha möjlighet att göra det.

Boverket får till uppgift att se till att boende finns för alla landets medborgare över 18 år. Här får lagstiftningen om nybyggnation ses över, eftersom det idag är onödigt höga krav. Lägsta krav på en byggnad är att den ska klara att hålla 23 grader varmt under den kalla perioden och att det inte blir varmare än 30 grader någon gång under året. Den tekniska lösningen är mindre viktig, men statliga boenden borde ha alternativa källor för uppvärmning, t.ex. både el och fjärrvärme eller både vedeldning och fjärrvärme. Garantiboende från staten ska vara rum om 20 kvadratmeter med kokvrå; toalett, dusch och tvättstuga kan vara gemensam. Garantiboenden upprättas i första hand på mark som tidigare ägts av kommuner, men med hänsyn till att naturvärden och rekreationsområden bevaras. Garantiboende tillhandahålls så länge som personen är folkbokskriven på boendet (dvs tillbringar flertalet nätter på adressen, vilket ska kontrolleras regelbundet). Garantiboende är kostnadsfritt; privata bostäder tar ut den avgift eller kostnad de har i utbyte mot rätten att bo på större yta eller mer centralt i en tätort. Medborgare som krävt garantiboende och sedan inte utnyttjat det behandlas som brottslingar som stulit av staten, där brottsvärdet bestäms av genomsnittlig kostnad för privata bostäder i området.

De medborgare som inte har tillräckligt hög lön och otillräckliga personliga tillgångar erbjuds fri tillgång på skor, kläder, osv. Det som erbjuds på detta sätt ska vara sådant som kan införskaffas av staten till lägsta möjliga kostnad. Om möjligt ska allt produceras inom Sverige. Uttaget av skor, kläder, osv ska begränsas enligt vad som beräknas vara normal åtgång pga slitage.

Staten ska upprätta matcenter där mat utdelas kostnadsfritt. All mat som delas ut ska konsumeras på plats. Ingen mat får tas med ut ur lokalen, men tillbehör (sylt, ketchup, mjölk, kött) får tas med in i lokalen. Den mat som erbjuds ska motsvara lägsta kvalitet på fängelser (t.ex. kokt potatis, risgrynsgröt, havregrynsgröt, osv).

Juridiska texter använder gärna begreppet basbelopp, för att böter och liknande ska följa valutans inflation utan att lagtexten behöver uppdateras. Basbeloppet är idag ca 50 000 kr, men sätts istället till 10 000 kr. Samtliga lagtexter ska ändå uppdateras för att reflektera brottsvärde, så då kan vi passa på att korrigera basbeloppets värde. Samtidigt sätts inkomstbasbeloppet till 30 000 kr vilket är vad vi anser är lämplig lön för en utbildad medborgare. Genom att statsanställda alltid har samma lön enligt inflationen bör även inflationen minska så att basbeloppen inte behöver justeras så ofta. Skatteverket sköter administration av samtliga basbelopp, och bestämmer om fler typer av basbelopp behöver införas. Beloppen som anges i denna paragraf ska gälla enligt kronans värde i januari 2020.

Lönerevisionen begränsar inte bara medborgarnas maximala nivå av lyxkonsumtion, utan även statens möjligheter till intäkter. Syftet med att införa maxlön är att vi har en begränsad mängd resurser på den här planeten, och vi kan inte tillåta ett fåtal människor förstöra för alla andra genom överdriven konsumtion. Bakslaget för staten är att med 10 % i skatt kommer det in max 0.2 inkomstbasbelopp per individ i skatt. Låt oss säga att vi har 5 miljoner arbetsföra innevånare (ungefär vad vi har idag) och låt oss säga att alla har maxlön (vilket inte är fallet) så kommer staten att få 720 miljarder i skatt per år. Mer troligt kommer genomsnittsinkomsten att ligga i närheten av ett inkomstbasbelopp, dvs 360 miljarder i skatt per år. Statsbudgeten 2020 för nuvarande verksamhet är cirka 1 100 miljarder kronor per år, vilket genom att erbjuda garantiboende, kläder och mat kommer att höjas avsevärt. Här visas vikten av att fängelserna görs om till arbetsläger, och att vissa delar av statens verksamhet avgiftsbeläggs. Vi återkommer till detta kommande dagar.

Dag 4: Brott och straff

  • Fängelser görs om och byggs som arbetsläger
  • Brottsvärde konverteras till ett ekonomiskt värde
  • Strafftid är flexibel och avgörs av när brottsvärdet betalats av genom arbete

Sveriges fängelser drivs idag av vad som kallas för Kriminalvården. Tanken bakom namnet är att kriminella ska vårdas så att de kan gå ut i samhället och leva utan att begå brott.

I verkligheten fungerar fängelser inte som vårdenheter utan som förvar. De flesta som sitter i fängelse är återfallsförbrytare, och när en intagen lämnar en anstalt är det inte ovanligt att de anställda “kriminalvårdarna” funderar sinsemellan hur lång tid det kommer att ta innan den frigivne är tillbaka igen. Vård förekommer i princip inte, utan de kriminella som inte återvänder till fängelserna har antingen blivit smartare så att de inte åker fast eller också har de på egen hand bestämt sig för att nu får det vara nog eller, i vissa undantagsfall, så har de en familjemedlem som hjälper dem komma tillrätta i livet.

Det finns en enorm orättvisa i hur straffskalorna ser ut, vilket förmodligen beror på att de är de rika som bestämmer vilka straffskalor som ska gälla. En person som går in på en bank med vapen och rånar banken får kanske med sig någon miljon och får sitta många år i fängelse. En redan rik människa som begår ekonomisk brottslighet och på så vis stjäl hundratals miljoner får antingen inget straff alls eller en mindre tillsägelse (t.ex. näringsförbud) eller möjligtvis några månader på kåken.

Vi avser att göra om alla brottsvärden till en ekonomisk skala; hur mycket påverkar brottet samhällsekonomin? Ett mord tar bort en människa från ett produktivt yrkesliv, vilket har ett ekonomiskt värde, och de som bevittnar mordet traumatiseras och sjukskrivs och måste kanske gå i terapi en längre tid, vilket har ett ekonomiskt värde, och så vidare. Det är kanske ett lågt värde att sätta på ett människoliv, men det är i alla fall något slags riktpunkt. Om en ung människa dödas är det en enorm tragedi för alla i den unga människans omgivning har haft förväntningar på att umgås under många år framöver. Om en gammal människa dödas så har omgivningen redan börjat tänka att den här personen kanske inte finns med oss så länge till så även om det är en tragedi är det inte en lika stor tragedi. Med dagens system straffas båda brotten på samma sätt, för mord är mord. Med mitt förslag kommer det att bli mycket högre straff för att mörda en ung människa medan straffet för att mörda en gammal människa borde vara ungefär oförändrat.

Den som begår brottslighet orsakar även en mängd andra kostnader. Ordningsmakten måste ha personal och utrustning för att fånga in brottslingen. Därefter ska brottslingen sitta i häkte i väntan på rättegång, och under rättegången ska det finnas advokater och domare och nämndemän, plus alla lokaler osv. Efter dom ska den dömde sitta på anstalt där det finns mängder av kostnader för kläder, mat, husrum, och personal. Alla sådana kostnader ska läggas på brottsvärdet.

När ett brottsvärde fastställts ska varje brottsling arbeta av sitt straff. Det arbete som utförs ska utsättas för konkurrens på den öppna marknaden, men får i övrigt värderas enligt den intäkt det genererar. Allt arbete ska överses av fängelsets personal. Om nya brott inträffar under fängelsevistelsen ska de alltid anmälas och bedömas för ett nytt brottsvärde.

Varje straffarbetare ska ha möjlighet att påverka sin tid i fängelse. Mat ska erbjudas kostnadsfritt med 2 000 kcal per dag (ungefärligt behov av energi) av den mest kostnadseffektiva mat som kan tänkas (t.ex. kokt potatis). Den intagne kan välja att köpa mat av bättre kvalitet (t.ex. kokt potatis med brunsås och köttbullar) där kostnaden då läggs till det som ska arbetas av. Ett rudimentärt boende (t.ex. en säng i gymnastiksal med andra intagna) ska erbjudas kostnadsfritt, men intagna ska även ha möjlighet att uppgradera sitt boende till egen cell och lyxvaror som TV och dator mot den kostnad det innebär tillagt på brottsvärdet.

Vid sjukskrivning eller annan vård i fängelse ska alla kostnader läggas till brottsvärdet. Vid arbetsvägran förs alla kostnader fortsatt upp på brottsvärdet men rätten att köpa privilegier tas bort så att den intagne endast erbjuds gratisalternativen. En arbetsvägrande intagen får alltså enkel mat (t.ex. kokt potatis) och enkelt boende (t.ex. liggunderlag i tält på sommaren) kostnadsfritt men alla andra kostnader som att personal måste finnas tillgänglig för övervakning och underhåll av fängelsets byggnader och faciliteter läggs på brottsvärdet. Om de intagna vill ha en chans att komma ut från fängelset är det alltså i deras största intresse att se till att fängelset kan drivas så effektivt som möjligt.

Brottsvärdet för att påverka människors möjlighet att arbeta (mord, misshandel, sjukskrivningar till följd av brott, osv) ska beräknas utifrån en allmän formel där exempelvis varje människa förväntas producera ett inkomstbasbelopp per månad. Hur länge man bedöms leva bestäms av t.ex. medellivslängden i landet, inte pensionsålder. Produktionsålderns start bör vara något slags genomsnitt av när folk slutar skolan, men i brist på data kan man uppskatta t.ex. 20 år. Så om produktionsstart är 20 år och genomsnittlig livslängd är 70 år så blir värdet av en ung människas liv ca 600 inkomstbasbelopp. Därefter läggs till brottsvärdet den tid som familjemedlemmar och andra kan vara sjukskrivna pga trauma osv andra kostnader. En person som mördar ett barn kan därför förvänta sig att sitta i fängelse resten av livet, om man inte kommer på ett sätt att tjäna pengar åt staten under sin tid i fängelset i högre takt än ett inkomstbasbelopp per månad.

De pengar som intagna tjänar under sin tid i fängelse ska gå till att betala anhöriga och andra brottsoffer, samt att betala för statens kostnader till följd av brottsligheten. Ordningsverkets mål måste vara att ha så höga kostnader som möjligt, eftersom man inte vill att brottslighet ska förekomma i samhället, men där brottslighet förekommer är det de kriminella som ska stå för notan; inte övriga samhället.

Livet i fängelse ska inte egentligen ses som ett straff, utan som ett tillfälle att betala tillbaka den skuld man orsakat gentemot andra. Den personal som arbetar i fängelset ska inte behandla intagna dåligt eller ovärdigt, utan ska se till att alla intagna ges möjlighet att betala tillbaka sina skulder.

Den produktion som sker i fängelset kan inte säljas under marknadsvärde, för då kommer de intagna aldrig att kunna betala tillbaka sina skulder. Helst ska en vinst göras så att skulden kan betalas tillbaka så snart som möjligt. När den intagne betalat av sina skulder (inklusive ett visst överskjutande belopp för de kostnader som kan tillkomma i samband med frigivning) ska frigivning genomföras så skyndsamt som möjligt. Efter frigivning bör den intagne alltså komma ut med yrkesfärdigheter och eventuellt även kontakter med en kundkrets så att det blir lätt att komma in som en produktiv medlem av samhället.

Viss typ av brottslighet orsakar inte bara en kostnad för samhället utan kan förväntas uppträda regelbundet om den intagne släpps fri. Exempel på sådan brottslighet är kanske pedofili, eller brott till följd av andra psykiska störningar. Det är viktigt att ordningsverket har en funktion som överför sådana personer till rättspsykiatrin. Där det finns en överhängande risk för återfall i brott ska det inte finnas möjlighet att återgå till samhället. Om en intagen släpps ut efter uppenbara felbedömningar på detta område ska de ansvariga för frigivningen sättas i fängelse för att återbetala en del av den skuld som uppstått och återfallsförbrytaren ska in i rättspsyk.

Rättspsyk ska inrättas som ett samhälle i samhället, en avstängd grupp som lever så normala liv som möjligt trots deras störningar. Även sjuka människor har rätt till ett liv, även fast de aldrig kommer tillåtas lämna den lilla verklighet de inskränks till för säkerhets skull.

Intagna på landets fängelser har förverkat sin rätt att ta del av samhället, och tillåts därför inte besök av vänner och familj. I fängelset existerar man bara för att så snabbt som möjligt arbeta av sin skuld till samhället. Däremot tillåts telefonsamtal, internetuppkoppling, och liknande kommunikaitoner om det med säkerhet kan sägas att sådana kontakter inte leder till återfall i brott. Sådana kommunikationer kan också vara nödvändiga för att skapa kundkontakter och arbeta av sin skuld mer effektivt. Intagna på rättspsyk å andra sidan sitter där på livstid på grund av en sjukdom och har fulla rättigheter till besök av familj och vänner i den mån de så önskar, men återigen under förutsättning att det inte leder till fortsatt brottslighet.

Om någon döms för ett brott och har möjlighet att betala av hela brottsvärdet från personliga tillgångar ska det inte tillåtas. Det är viktigt att alla i samhället erkänner vikten av att inkludera den produktion som intagna står för i den handel som sker. Vi vill inte hamna i en situation där intagna på fängelser bara är fattiga människor som bara producerar sådant som köps av andra fattiga människor. Alltså måste även mycket rika brottslingar arbeta av minst 20 % av sitt brottsvärde genom fängelsets faciliteter, men tillåts betala av upp till 80 % genom personliga kontanta medel. Därmed motiveras samtliga samhällsklasser att verka för att inkludera fängelsernas produktion i den allmänna marknaden.

Om någon döms för korruption ska brottsvärdet vara minst dubbla värdet av korruptionen. Vi vill bekämpa all korruption med stor iver för att samhället ska fungera som det är tänkt, och därför ska korruption bekämpas så hårt som möjligt. Överskjutande medel i korruptionsmål efter att övriga kostnader är betalda ska ges till den eller de som upptäckt och rapporterat korruptionen och tillhandahållit bevisning. Därmed hoppas vi skapa motivation för att rapportera korruption liksom avskräckande medel för den som tänker sig vilja ingå i korruption.

Brott begås av personer, inte av företag. De som straffas är de personer som varit inblandade i brottslig verksamhet, inte de företag som berörs. Om, enligt tidigare punkt, ett brottsvärde ska betalas av från personliga kontanta medel får sådana medel inte skjutas till av ett företag, utan det ska betalas av personliga medel och det skall redovisas hur den intagnes personliga tillgångar utvecklats.

Utländska medborgare som begår brott i Sverige ska först av allt tas in för att arbeta av sin brotsskuld och därefter utvisas till sitt hemland utan möjlighet att återkomma till landet. Innan utvisning sker ska kostnaden för sådan frigivning arbetas upp i förskott genom fängelsets aktiviteter.

Om en intagen bedömer sig kunna arbeta mer effektivt och snabbare betala av sin brottsskuld genom att genomgå något slags utbildning ska fängelset tillhandahålla möjligheter att genomföra sådan utbildning i fängelsets faciliteter. Kostnaden för utbildning ska liksom alla andra kostnader den intagne orsakar läggas till brottsvärdet.

För en intagen som rymmer eller försöker rymma från ett fängelse ska kostnaden i samband med rymningen först dubbleras och sedan läggas till befintligt brottsvärde.

Samtliga brottsvärden ska kontinuerligt justeras för inflation.

Nya fängelser som kan behöva byggas ska ha en beräknad livslängd på det antal intagna fängelset är konstruerat för. Kostnaden för varje fängelse, med kostnader för underhåll osv, ska på detta vis slås ut på de intagna och läggas till deras brottsvärde att arbeta av.

Fängelser är gemensamma boenden för en mängd människor. Varje intagen förväntas därför uppträda ordnat och renligt och hålla sina egna utrymmen välstädade, så att inget onödigt obehag uppstår för övriga intagna eller personal. Vägran att följa ordningsregler anses likvärdigt med arbetsvägran.

Dag 3: Myndighetsreform

  • En hierarkisk beslutsordning
  • En tydlig indelning i ansvarsområden

Idag styrs Sverige av en folkvald riksdag, som i sin tur väljer en regering. Det som regering och riksdag beslutar genomförs sedan av en mängd olika myndigheter. Enligt dagens Wikipedia finns 448 statliga myndigheter och det är en enda röra för vissa myndigheter är tydligen aktiebolag som drivs med vinstintresse? Uppenbarligen finns det ett betydande behov av att reda ut den här röran, och det är något vi borde börja med så att de beslut vi tar kommer att utföras på ett lämpligt sätt.

Istället för en röra av myndigheter införs en hierarkisk beslutsordning. Diktatorn, dvs jag i det här fallet, bestämmer vilken riktning landet bör ta. De direktiv som kommer från diktatorn kan liknas vid EU-direktiv. EU ger medlemsländer direktiv som fungerar mestadels som rekommendationer, men om ett medlemsland strävar allt för långt ifrån de rekommendationer som ges i direktiven kommer dryga böter som påföljd. I en diktatur finns det inga rekommendationer, utan de direktiv som ges förväntas följas till punkt och pricka. Däremot finns det sällan utrymme för en diktator att gå in på varenda liten detalj som kan komma upp. Där kommer myndigheterna in, där det finns en rättighet att fatta beslut i enlighet med vad diktatorn gett som direktiv, men med större applikation på särskilda omständigheter.

Direkt under diktatorn bildas ett regeringsråd. Regeringsrådet har som funktion att föra en direkt diskussion med diktatorn. Hur kloka tankar en diktator än försöker sig på att tänka är det omöjligt att förutse alla konsekvenser som kan komma av ett beslut. Dessutom är det inte säkert att det diktatorn säger uppfattas på det sätt som avses. Regeringsrådets ansvar är i första hand att lyssna på diktatorn och säkerställa att de förstått avsikten rätt. I andra hand ska regeringsrådet ge feedback om konsekvenser som har uppstått, eller kan uppstå, från de direktiv som ges. Därefter är regeringsrådet ansvarigt för att kommunicera direktiven ut till alla myndigheter i lämplig form. En representant från varje myndighet ska närvara vid regeringsrådets samtliga möten, och det är upp till varje myndighet att utse en lämplig representant.

Diktatorn ger i huvudsak direktiv om vilka myndigheter som ska finnas och vad deras huvudsakliga ansvarsområde är. Därefter är det upp till varje myndighet att organisera sig på ett effektivt sätt och upprätta lämpliga underavdelningar och funktioner. I undantagsfall kan diktatorn ge direktiv om hur vissa underliggande funktioner bör indelas och vad funktionen bör vara. Om en myndighet präglas av inkompetens kommer en grundligare genomgång att göras. På tal om inkompetens kan samtliga anställda på Migrationsverket anse sig själva som uppsagda från och med idag; ny personal rekryteras i första hand från de som har erfarenhet av arbete hos polis, socialtjänst, kriminalvård, och arbetsförmedling med målet att minst 40 % av migrationsverkets personalstyrka ska ha någon sådan bakgrund. Migrationsverkets ledning tillsätts inledningsvis av riksdagspolitiker som i övrigt kommer att sakna funktion i det nya samhället.

Försvarsverket kommer att vara ny myndighet som ansvarar för alla sorters väpnade konflikter, både inom och utom landets gränser. Vi förutsätter att Sverige aldrig kommer att agera som aggressiv part i en väpnad konflikt; alltså finns det inget behov av något anfallsverk eller mer generell benämning som “militären”. Anställda på försvarsverket är de enda myndighetspersoner som har rätt att bära vapen. Vi antar att, förutom militären, en hel del personer från polisen kommer att arbeta inom denna myndighet. Närvaro från försvarsverket förväntas på alla platser där väpnat våld förekommer eller förväntas förekomma.

Ordningsverket omfattar det mesta av polisiär verksamhet, domstolar, fängelser, osv. Brandbekämpning och liknande säkerhetsfunktioner ingår också i ordningsverket.

Naturverket ansvarar för förvaltning av naturresurser. Det innefattar både naturbruk som jordbruksverket, skogsbruksverket, vattenverket, och elverket såväl som skyddande och bevarande till exempel naturvårdsverket. Hit hör även lantmäteriverket.

Trafikverket tar hand om verkställighet för allt vad gäller infrastruktur; vägverket, tågverket, sjöfartsverket, osv. Här ingår även televerket och postverket. Migrationsverket ska tillhöra trafikverket, när nya anställda har tillträtt sina poster.

Skatteverket ska ha hand om fastställande av lämpliga skatter och avgifter och kronans utveckling som valuta. Alltså ingår riksbanken och finansinspektionen här som underavdelningar, och kronofogden utgör verkställighet i rent praktisk form i samarbete med ordningsverket. Även tullverket kommer att vara en underavdelning av skatteverket. Skatteverket sköter dessutom arv, pensionsersättning, och liknande finansiella ärenden.

Kulturverket sköter driften av museum och konstsamlingar, liksom statligt ägda fastigheter med kulturvärde; t.ex. slott som ingår i fastighetsverket.

Skolverket har till ansvar att bestämma innehållet i all undervisning som sker på olika nivåer, och hur elever ska examineras. Skolverket kan även besluta om böcker som ska vara obligatoriska att hålla tillgängliga i landets bibliotek. Utbildning inom försvarsmakt och ordningsmakt ska bedrivas av särskilda universitet som hör direkt under skolverket. Institutet för rymdfysik hör även det till skolverket.

Socialverket tar hand om alla frågor som rör människors hälsa och välmående, dvs sjukvård, boverket, arbetsmiljöverket, och statliga boenden som kan behövas för personer som går igenom en livskris (t.ex. våld i hemmet). Konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden hör inte till skatteverket utan till socialverket. Tandvård införlivas i övrig sjukvård omedelbart.

Sametinget får välja om de vill bedriva sin verksamhet som en myndighet och en del av Sverige eller om de vill bilda en egen nation. Eftersom en stor del svenskar som inte är samer har bosatt sig i det område som ursprungligen bosattes av samerna kräver det ett stort mått av finkänslighet om Sametinget skulle vilja ha självständighet. Exempelvis tillhör såklart järnmalmen som LKAB bryter Sametinget i så fall, men det är inte självklart att maskiner och material vid gruvan tillhör samerna liksom de fastigheter och ägor som andra inflyttade har i området. Svea rike våldförde sig på samerna när norden koloniserades, men det ger inte samerna rätt att våldföra sig på efterlevande till sådana kolonisatörer. Skulle sametinget välja självständighet kommer det säkerligen leda till långa diskussioner om hur det skulle kunna lösas på ett bra sätt. Om å andra sidan sametinget vill bedriva sin verksamhet som en del av svenska staten, då förväntas de inrätta en liknande struktur som regeringsrådet med tillhörande verkställigheter som beskrivits ovan, men där sametinget kommer att tillåtas viss anpassning enligt deras kultur men i skarpt samråd med övriga myndigheter. Alltså skulle i så fall sametinget ha en representant i regeringsrådet, men även representanter vid de övriga myndigheterna liksom att övriga myndigheter skulle ha representater hos sametinget. Om sametinget väljer att stå kvar i Svea rike som myndighet är det deras eget ansvar att översätta myndigheternas kommunikation till samiska (och ev. andra språk t.ex. finska).

Samtliga länsstyrelser upphör att existera. Om myndigheterna vill dela upp sin verksamhet geografiskt, och om de vill använda folkvalda representanter är upp till var och en myndighet att besluta. Fastighetsverket får reda ut hur länsstyrelsernas lokaler ska användas fortsättningsvis.

Samtliga kommuner upphör att existera. En ny kommunindelning görs av lantmäteriet.

  • Varje kommun ska bestå av minst 100 hushåll.
  • Varje fastighet får bara tillhöra en kommun, så att en fastighet med 99 hushåll delar kommun med en enda intill-liggande fastighet och alla fastigheter med mer än 100 hushåll bildar en 1-fastighetskommun.
  • Om avståndet mellan hushåll är mer än 25 km får en kommun bildas med färre än 100 hushåll, men aldrig mindre än 10 hushåll.
  • Som hushåll räknas en bostad där minst en svensk medborgare är folkbokförd.
  • Folkbokföring ska göras för samtliga svenska medborgare på den plats där man har sovit flest nätter det senaste året och förväntar sig sova flest nätter under nästkommande år.
  • Utländska kommuner samordnas av ambassaderna i respektive land, vilka lyder under migrationsverket.
  • Varje kommun har rätt att besluta om en egen skatt genom majoritetsbeslut där alla svenska medborgare över 18 år har rösträtt. Om en sådan skatt behöver indrivas kan det ske i samarbete med kronofogden.

Dag 2: Skattereform

  • Samtliga skatter och avgifter slopas (även moms osv)
  • Statlig inkomstskatt på 10 % införs för privatpersoner

Det är viktigt att signalera åt hela befolkningen att de förändringar som genomförs är avsedda för deras eget bästa. Genom att låsa gränserna finns det risk att någon tycker att vi gjort hela landet till ett fängelse, istället för att se avsikten om att skapa stabilitet. För att minska oron bör vi alltså börja med att genomföra en av de planerade åtgärderna som bedöms uppfattas som positivt av så många som möjligt.

Personlig ekonomi och trygghet är viktiga grundvalar oavsett hur man väljer att leva sitt liv. En av avsikterna med de reformer som kommer att genomföras är att effektivisera samhällsapparaten. En sådan effektivisering kommer att medföra ett minskat behov av finansiella medel, så att skatterna kan minskas. Skatteminskningen som är planerad är av sådan magnitud att vi tror att den kan gjuta olja på vattnet genom att introduceras tidigt.

Staten måste ha tillräckliga inkomster för att bedriva sin verksamhet. Samtidigt kan inte statens verksamhet användas för att rättfärdiga vilken inkomst som krävs. Om staten tillåts växa obehindrat finns snart inget utrymme kvar för personliga friheter. Det är viktigt att varje individ själv kan påverka hur mycket av samhällets funktioner de vill utnyttja. Med större valfrihet kommer även ett större personligt ansvar. Staten har till uppgift att understödja medborgarnas liv och säkerställa att alla medborgare har en god livskvalitet. Varje medborgare bör däremot ha friheten att välja vilken typ av livskvalitet de vill ha. Exempelvis kan någon tycka att tobaksrökning är en viktigare livskvalitet än ett långt liv. Då ska inte staten gå in och tvinga tobaksrökare att leva längre liv. Genom att finansiera sjukvård genom avgifter istället för skatt kommer exempelvis tobaksrökare att kunna välja mellan att spendera sina pengar på tobak eller spara tobakspengarna till sjukvårdsavgifter för att få ett längre liv. Därför kan skatterna minskas, statsapparaten effektiviseras, och valfriheten öka.

För de funktioner jag avser behålla i statens regi utan avgifter räknar jag med att 10 % inkomstskatt bör vara tillräckligt. Detta omfattar i första hand landets styrelse, försvarsmakt, ordningsmakt, och social säkerhet.

Alla övriga skatter och avgifter av olika slag avskaffas. På sikt kommer de att återintroduceras, men i annan form och då främst som avgifter. Genom att avgiftsbelägga verksamhet får medborgarna en större medbestämmanderätt om vad de vill delta i och vad de föredrar att sköta själva utan statens inblandning. Mer om detta senare.

Tills vidare pågår befintlig verksamhet som tidigare. Det är viktigt att grundläggande samhällsfunktioner som kommunikation, transport, utbildning, och sjukvård fortsätter utan avbrott. Vi kommer att meddela kommande förändringar så skyndsamt som möjligt så att lämpliga omställningar kan genomföras så smärtfritt som möjligt.

Här följer några exempel på vad som påverkas av förändringen:

En person som idag har 30 000 kr per månad i lön betalar ca 34 % skatt (beroende på vilken kommun man bor i), vilket ger 22 388 kr kvar efter skatt. Med förändringen kommer alla (oavsett vilken kommun man bor i) som tjänar 30 000 kr per månad att ha kvar 27 000 kr efter skatt, dvs en inkomstökning om 4 612 kr per månad eller 55 343 kr per år. I princip kan man ta ut två månader obetald semester per år utan att inkomstnivån påverkas, eller en dag i veckan. Dessa två månader kan då läggas på att arbeta ideellt i samhället, för de som vill dra sitt strå till stacken. Kom ihåg att livet är så mycket mer än bara arbete.

Bensinskatten är idag ca 160 %. En liter bensin kostar 4:48 kr per liter att framställa, och med oljebolagens stora vinstmarginaler sätter de priset till 6:03 kr per liter mot kund. Efter skatt blir då priset 15:76 kr per liter. Det innebär när skatten slopats att för varje kilometer du kör bil kan du köra 1,6 km extra utan kostnad jämfört med tidigare. Min pappa bor 20 mil bort och det kostar mig idag ca 450 kr att hälsa på honom. Efter förändringen kostar det 169 kr att åka och hälsa på. Då har jag 300 kr över som jag kan använda till att bjuda på fin-middag, så att konsumtionen i landet ökar och landets ekonomi förbättras. Med starkare ekonomi kan fler personer anställas, vilket leder till högre skatteintäkter från de 10 % som utlovats och lägre samhällskostnader från arbetslöshet.

Skatteverket har en massa anställda som bara kontrollerar skattesatser och hur mycket folk betalar. De kan säga upp en bunt människor, som istället kan få jobb i den privata sektorn eller i övriga samhällsfunktioner som tillkommer enligt senare meddelanden.

Dag 1: Diktaturen inleds.

  • Sveriges gränser stängs
  • Internationella banköverföringar blockeras
  • Internationell frakt blockeras
  • Börsen stängs
  • Samtliga lagar och statliga direktiv som stiftas från och med idag (med tillhörande äldre lagstiftning som fortfarande är aktuell) ska göras tillgängliga på svenska i första hand, därefter på engelska, tyska, och franska.

Med de omställningar samhället står inför är det viktigt att behålla så mycket stabilitet som möjligt. Förmodligen kommer det att finnas människor som bara ser de positiva förändringar som kommer, och vi vill inte ha massinvandring av människor som sedan inte har någon bostad. Vissa förändringar kommer att uppfattas som negativa, åtminstone för en del av befolkningen, och vi vill inte ha massutvandring av människor som dessutom tar med sig en del av landets ekonomi. På tal om ekonomi vill vi inte att utländska intressen försöker utnyttja eventuell osäkerhet i hur det ekonomiska läget utvecklas och manipulera valutautväxlingen; alltså måste alla överföringar av pengar som sker internationellt blockeras. Slutligen vill vi förhindra att osäkerhet skapas genom instabil aktiehandel, så att det är bäst att stänga ner börsen.

Sveriges gränser stängs. Svenska medborgare som befinner sig utomlands får möjlighet att återvända. Eftersom de inte kände till övergången till diktatur tillåts de även ta med sig tillhörigheter, inklusive valuta. Utländska medborgare tillåts resa hem, men utan andra ägodelar än de kläder de har på kroppen och utan valuta. Alternativt kan de stanna i landet i väntan på att läget ska stabiliseras. Om två månader kommer gränsen att stängas helt, även för svenska medborgare. De svenskar som då befinner sig utomlands kommer att förlora sitt medborgarskap, och eventuella tillgångar och tillhörigheter som finns kvar i Sverige kommer att fördelas som ett arv (som om de hade avlidit). Dags för utlands-svenskarna att bekänna färg och visa solidaritet med sitt hemland! Övriga svenskar får senarelägga eventuella semesterplaner i utlandet och tillåts ej utresa.

Alla överföringar av material till eller från andra länder blockeras. De båtar som fortfarande befinner sig på svenskt vatten eskorteras in till hamn där hela lasten tas iland. Därefter får båt med besättning tillåtelse att lämna hamnen med tomt fartyg, under förutsättning att varken fartyg tillhör svenskt företag eller besättning har svenskt medborgarskap. Detta inkluderar även post och liknande försändelser.

Samtliga banker beordras att blockera både ingående och utgående överföringar av valuta. Eventuella tillgångar som svenskar vill ta in i landet får tas med i kontanter vid hemresa från utlandet. Vi får utgå ifrån att övriga länder även fortsättningsvis tillåter svenskar att behålla ägor som befinner sig i deras respektive länder, men om de beslutar att dra in sådana äganderätter drabbar det i alla fall ingen fattig.

Samtliga banker sätts under övervakning av Kronofogden. Om någon bankanställd skulle besluta sig för att bryta mot direktivet och genomföra en internationell överföring trots meddelad blockad ska de som möjliggjort överföringen snarast sättas i fängsligt förvar.

För att möjliggöra en total avstängning av samtliga transportleder krävs en samordnad insats av både försvarsmakten, tullen, polisen, med flera tjänstemän. Det är omöjligt för mig att beräkna exakt hur lång tid en sådan samordning kräver; förmodligen mer än en dag. Låt oss därför förutsätta att samordningen gjorts i förväg, så att dag ett inleds med en massiv insats där Öresundsbron, flygplatser, norska och finska gränsövergångar, och hela sjöterritoriet stängs ner inom så kort tidsintervall som möjligt.

Svenska lagar och alla de direktiv som utgår från den nya administrationen går ut på svenska. Tyvärr har inte alla svenska medborgare svenska som sitt huvudsakliga språk, och det finns förmodligen internationella intressen som vill följa utvecklingen i landet. Därför ska all kommunikation från landets styrelse översättas så snart som möjligt till andra språk. Däremot finns inte möjlighet att översätta till offentlig kommunikation på alla språk som kan finnas i världen. Därför översätts bara till de stora världsspråken som ligger närmast Sverige geografiskt; engelska, tyska, och franska.

Diktatorbloggen

Idag är det den 23:e januari 2020. Donald Trump sitter i regeringsrätt i USA efter att ha betett sig som en idiot flera år och ändå röstats fram till president där han gång efter annan utnyttjat sin makt för personliga fördelar. Vladimir Putin har varit rysk president sedan 1999, alltså 20 år trots att det bara är möjligt att vara president 8 år, eftersom han byggt upp en maktstruktur som Ryssland är så beroende av att även Putins motståndare är oroliga för vad som kommer att hända med landet när Putin är borta. Xi Jinping är president i Kina sedan 2012 och leder väl den mest totalitära regimen bland större nationer. Globala tendenser pekar alltså på en övergång från demokrati till diktatur, där diktaturerna leds av de rika på bekostnad av de fattiga.

Jag har länge tänkt att diktatur som regeringsform är den mest effektiva och därmed bästa regeringsformen, i teorin. I praktiken är det däremot så att det alltid är fel person som blir diktator. Istället för att utnyttja diktaturens effektivitet utnyttjar diktatorn oftast diktaturens möjlighet att skapa personliga och orättvisa fördelar. På samma sätt som kommunismen är dömd att misslyckas på grund av människors strävande efter personliga fördelar är diktaturen dömd att misslyckas eftersom den inte används på ett utilitaristiskt sätt. Inte för att jag är utlitarian; jag vet egentligen inte riktigt vilket fack jag skulle stoppa in mig i, men jag tänker mig att även från en ren vetenskaplig grund borde ledare inte skapa gynnsamma förhållanden för ett fåtal på bekostnad av de flesta.

Den här bloggen hade jag tänkt skulle vara ett sätt att uttrycka lite tankar om hur det skulle gå att omorganisera det svenska samhället, på ett sätt som inte är möjligt under det demokratiska styre vi har idag. Målet är att skapa ett samhälle där jag skulle kunna få ett så bra liv som möjligt, precis som andra diktatorer, men jag tänker mig att i det här samhället skulle jag kunna bli överflyttad till vilken roll som helst utan att förlora allt för mycket lycka och tillfredsställelse. Alltså utan förutsättning för att jag får vara kvar som diktator försöker jag skapa ett samhälle där jag kommer att få så bra position som möjligt, enligt min egen definition av vad som är bra, vilket gör att alla kommer att sättas in i ett sådant samhälle – i slutändan – som jag själv hade trivts bäst i. Därmed inte sagt att alla skulle trivas med det liv jag skulle trivas med, men eftersom mina barn kommer att hamna i en sådan okänd situation så känns det som ett rimligt mål. Om jag försöker skapa så bra situation som möjligt för mig och mina barn utan att veta var någon av oss kommer att befinna sig så borde alla få det så bra som möjligt enligt min förmåga att avgöra vad som är bra.

Nu har jag ju inte särskilt många läsare av det jag skriver, men skulle någon snubbla in så vore det trevligt att få lite kommentarer om hur du uppfattar mina beslut, hur fiktiva de än är. Senare beslut måste såklart sättas i sammanhanget av alla tidigare beslut, medan de första besluten kan tas för sig själva.

Tanken här är; om jag hade blivit diktator i Sverige med oinskränkt makt, vad skulle jag göra? Det går inte släppa en hel grundlag som en bomb första dagen, utan även med oinskränkt makt måste man ta en dag i taget och låta folket ta in den information som ges och anpassa sig till förändringar. Samtidigt krävs en hel del beslut varje dag för att förändra systemet inom rimlig tid. Vad är bäst att ta upp först? Vad kan vänta till senare? Kanske tänker jag fel, men jag kommer att försöka tänka ut det bästa sättet att göra saker på. En dag i taget.