Uppgraderingar

Det finns många olika sätt att leva här på jorden. Men om man ska försöka generalisera ihop så mycket som möjligt så tänker jag mig tre olika levnadssätt som utgör grunden för alla andra val man gör.

1. Överleva

Den som bara lever för att överleva gör inget annat än att skaffa mat och det man behöver för en grundläggande existens. Låt oss säga att du ärver dina föräldrars hus, där de haft en annan strategi än att bara överleva och allt är i topp-skick. Då har du ett rätt bra liv fastän du bara överlever. Men du kan ju även bo i tält eller bil och bara inrikta dig på att överleva kylan på nätterna och ha ett helt minimalistiskt liv.

Det som händer på lång sikt när man bara överlever är att allt man äger förstörs, så att man får sämre och sämre livskvalitet. Den som överlever är inte inriktad på att få en hög livskvalitet, så det är inte ett problem, men det kräver att man är beredd på att anpassa sig. Mikrovågsugnen kanske går sönder, så då värmer man mat på spisen. Sen går kanske spisen sönder, så då äter man ute på restaurang eller grillar mat på grillen. Osv.

2. Upprätthålla

Om man ser till att inte få märkbart sämre livskvalitet, men inte heller arbetar för att få bättre livskvalitet, så upprätthåller man sin situation utan några större förändringar. Går diskmaskinen sönder köper man en ny, precis likadan eller motsvarande. Går bilen sönder köper man en “ny”, dvs begnagnad i motsvarande skick.

Den som inriktar sig på att upprätthålla sitt liv är nöjd med allt som finns i närheten och ser inga direkta fördelar med att göra något bättre.

3. Uppgradera

Jag hör till de som vill uppgradera allt. Vår diskmaskin är inte så bra som den skulle kunna vara, så jag vill köpa en ny – inte för att det är något direkt problem utan bara för att det skulle kunna vara bättre. Lägenheten är egentligen lite för liten för oss, så jag vill köpa hus där det finns ordentligt med utrymmen.

Även om man tänker sig att det är bäst att uppgradera finns det en gräns för hur långt man är villig att gå. Om vi ska köpa nytt hus måste vi förändra andra delar av vår livsstil som skulle innebära en negativ förändring, eftersom vi inte har obegränsat med pengar. Den totala förändringen om vi skulle köpa hus just nu är inte positiv, därför får det vänta.

Orsaken till att jag sitter och tänker på sånt här är för att jag funderar på båten vi köpt. Att köpa båt känns som en stor uppgradering för oss, för vi har ett ställe att tillbringa fritiden på under sommaren, och gratis resor (om vi har tid att vänta på att vinden ska ta oss dit). Om man då jämför vår Albin Vega med andra båtar, vad skulle vi vinna på att uppgradera? Hade vi köpt en helt fabriksny båt hade det nog blivit en Linjett 34 eller en Hallberg-Rassy 340. Båda dom båtarna är rätt lika vår Albin Vega, men allt är nyare. Det är mer teak-detaljer och mer el-teknik i de nyare båtarna. Men det är inte som att en ny båt skulle gå att använda till helt andra saker; den grundläggande funktionen är likadan. Är det värt att lägga 2.5 miljoner kr på en ny båt när vi kunde köpa vår Vega för 35’000 kr? Nej, såklart inte, jag förstår inte varför nån skulle köpa ny båt när skillnaden i pris är så stor och skillnaden i funktion är så liten.

Däremot finns det en hel del uppgraderingar som skulle gå att göra på Vegan. Sätta in en modern sonar med sidescan och kartplotter, istället för det nuvarande ekolodet som bara ger en siffra med djup, det hade varit en fin uppgradering. Installera TV-skärm med elektroniska sjökort och GPS istället för dagens båtsportkort på papper, det har jag redan börjat med för det känns som en prioriterad uppgradering. Köket skulle gå att modernisera en hel del. VHF och AIS för säkerhets skull, istället för den gamla VHF som sitter nu. Lazy-jacks för storseglet så att det blir enklare att reva. Något slags auto-pilot. Listan fortsätter och fortsätter.

Det är lite frustrerande att ta över en begagnat båt (eller bil, eller hus) från någon som bara överlever eller upprätthåller, när man själv är en sån som vill uppgradera. För mig är det lite märkligt att vår Vega kunnat segla i 40 år utan att någon brytt sig om att sätta in en modern sonar med elektroniskt sjökort, som varit standard på nya båtar under många år. Lika märkligt är det att det enda man gjort i vår lägenhet under de senaste 35 åren är en mindre renovering av badrummet. Hur kan man nöja sig med att använda sånt som bara blir äldre och sämre för varje dag som går, undrar jag. Men alla är vi olika. Jag hade bara önskat att fler vore som jag, så att jag hade haft mindre jobb att göra när jag köper begagnade saker.

Elschema och radio

Eftersom sjökort bara finns digitalt nuförtiden (på min båt i alla fall) är det nödvändigt att ha säker elförsörjning ombord. El är ju dessutom nödvändigt för trivsel, och utan batteri startar inte motorn heller. Om nåt skulle hända med elförsörjningen så att någon del av elsystemet (eller, hemska tanke, alltihop) slutar fungera är det viktigt att kunna felsöka på ett effektivt sätt. Därför har man ett elschema, som talar om vilka kablar som går var. Sedan har man med sig en multimeter ombord, så att man kan testa kablar och kopplingar och se om det är dött någonstans.

Elschema i original över Albin Vega, som jag hittade på Sjöhistoriska muséets hemsida.

Problemet med elscheman är ju att de aldrig uppdateras. Ovanstående original-schema lär ju inte stämma på min båt, då det är lagt till eberspräscher, kylbox, VHF-radio, ekolod, och kanske nåt mer jag inte hunnit lägga märke till. Var är sånt inkopplat? Det är det ingen som vet. Därför kan det ju vara värt att göra ett nytt.

När man ändå ser över elsystemet kan det vara bra att ta sig en funderare på om kablarna har bra dimensionering, om kontaktytorna ser bra ut eller om dom börjat oxidera, osv. Dimensioner på kablar kan man använda ett nomogram för att snabbt få sig en överblick av. El funkar ungefär så att ju högre ström (ampere) som går genom en ledning desto mer motstånd (ohm) får strömmen, och med högre motstånd reduceras spänningen (volt). Om man har hög ström genom en kabel tappar man alltså spänning, vilket går att undvika till viss del genom att använda en grövre kabel.

Nomogram för 12 volt. Dra en linje från kabelns längd till mängd ström för att veta vilken koppararea som bör finnas.

Kablar kortare än en meter behöver man alltså inte tänka på nämnvärt, men det är avståndet från strömkälla till användare som gäller. Bara så ingen får för sig att skarva ihop en massa 1-meters-stumpar bara för att “då är det ju bara 1 meter kabel”…

Modern utrustning har ofta högre krav på att antalet volt inte faller nämnvärt, medan gammal utrustning ofta klarar av lite spänningsfall. Vissa mätinstrument vi använder på jobbet slutar fungera om spänningen är lägre än 11.9 V, så då gäller det att inte ha massa förluster i kablarna. Jag planerar att bygga in en del datorer i båten, och så småningom en del mätinstrument av olika slag, så jag vill se till att ha så hög kvalitet på strömmen som möjligt.

På Vegan sitter batterierna under köksgolvet. Därifrån går det kablar ca 1 meter bakåt och en meter uppåt till strömbrytare och reglage. Hur mycket ström som går genom dom kablarna vet jag däremot inte. Sedan går det kablar vidare ut mot båtens sidor och fram till fören och bak till aktern. Förmodligen är det ingen väg som är längre än 8 meter, förutom upp till masttoppen där det sitter en lanterna på 10 meters höjd. Eftersom en lanterna inte drar så mycket ström kan den försörjas av en rätt så tunn kabel. Varje dator jag sätter in har däremot potential strömförbrukning runt 1 A, och jag hade tänkt ha en i fören och två mitt i båten. Lägg sedan till strömförbrukning för TV/monitor, sonar, VHF, osv. Skulle tro att jag har en maxbelastning runt 10 A i alla fall. Så under 4 mm² bör jag inte gå närmast batterierna, och det skadar inte att ha grövre kabel. Jag tror att den som sitter där nu är 16 mm² så det finns utrymme för mer ström än jag behöver.

Kikar man på kostnaden för kabel så utgår jag då från Biltema som brukar vara hyfsat billiga:
0.75 mm² 3 kr/m (7)
1.5 mm² 4.50 kr/m (10)
2.5 mm² 6 kr/m (18)
4 mm² 12 kr/m (26)
6 mm² 14 kr/m
Det kan tyckas att oj vad dyrt det blir med grov kabel, men vi ska inte dra mer än 8 meter. 14 x 8 = 112 kr. 3 x 8 = 24 kr. Ojoj vi sparar hela 88 kr om vi inte drar grov kabel och så har vi kanske utrustning som inte fungerar för att vi snålat. Nej, då drar jag hellre för grovt och betalar några kronor för mycket. Biltema har förresten även dubbel-kabel som är förtennad för att undvika oxidering, så nu går jag tillbaka och lägger till priserna för den i parentes. Lite dyrare men mindre trassligt och bra med förtenning.

En annan sak som kan ställa till problem med elektroniken är elektromagnetiska störningar. Det har jag brottats med i oändlighet när jag höll på med RFID. Det första man gör för att undvika störningar är att sätta en magnetisk kula (ferrit/ferrite) på kabeln, kanske linda kabeln nåt extra varv runt kulan, vilket gör om elektromagnetiska störningar till värme. Funkar inte det kan man sätta en lite pF kondensator mellan ledningen och jord och offra upp störningarna som förlorad ström. Men bäst av allt är ju såklart att använda utrustning som inte skapar störningar.

När vi nu vet att låg spänning och hög ström ger förluster i kablarna, och vi vet att vi kommer att använda en del utrustning som kräver 5 V istället för 12 V, då kommer vi snabbt till slutsatsen att vi vill stega ner spänningen så nära förbrukaren som möjligt. Problemet är att när man stegar ner spänning så skapar man störningar. En enkel 12V till 5V nedsteg som klarar 5 A ström kostar inte mer än ca 20 kr om man beställer den från Kina. För att undvika att störningarna sprider sig i båten kan man stoppa in den i en metall-låda som kan leda bort elektromagnetiska fält (faraday-bur). Billigaste metall-lådan jag hittade kostade 35 kr, också från Kina. Sen vill vi sätta på några ferriter, vilka kostar ca 20 kr i Sverige men 3 kr från Kina om man beställer minst 10 st.

Nomogrammet funkar inte för 5V, men jag utgår ifrån att det krävs riktigt grova kablar om vi vill leda 5V från en central punkt utan förluster. 60 kr för ett extra nedsteg känns rimligt istället för att leda både 12V och 5V genom grova kablar över hela båten.

Det jag har framför mig, efter att ha tänkt igenom lite hur jag vill ha det, är att först rita upp ett elschema som är i närheten av originalet. Sedan lägga till förändringar som andra gjort. Slutligen planera vad jag vill ha med och var det ska installeras. Sen ska jag ta mig för att eventuellt dra om ledningarna men i alla fall uppdatera en del baserat på hur mycket ström som dras.

I planeringen ingår även att bygga in stöd för framtida installation av solceller, såklart.

Om jag hade slupit

En kollega frågade mig om båten jag köpt är en motorseglare. Han förutsatte att om det sitter motor i en båt med segel så är det en motorseglare, och en segelbåt har ingen motor alls. Förvisso gäller den definitionen enligt Svenska Akademiens OrdBok, men dom är ju ofta ute och cyklar. Nationalencyklopedin har den rätta definitionen; en båt som kan få fart av segel men är beroende av motor kallas för motorseglare. En segelbåt är å andra sidan enligt NE (och mig) en båt som huvudsakligen framdrivs av segel, men som även kan ha motor eller åror. SAOB framhärdar i sin idioti och hävdar att segelbåtar är alla båtar som har segel.

Börjar man från början så har vi ju flytetyg som allmän definition på alla färdmedel som flyter. Det är väl ingen som använder flytetyg längre utan man säger fartyg, även fast man kan fara med både bilar och flygplan.

Ett platt flytetyg är en flotte. I huvudsak utmärks nog flotten av att den inte har köl; alltså den är inte speglad i styrbord och babord utan den kan vara likformig åt alla håll.

När man vill se till att flytetyget flyter åt en särskild riktning, helst med lite styrförmåga också, sätter man in en köl som delar flytetyget i två delar. Ett flytetyg med köl kallar man för båt.

En båt som är avsedd att framföras för hand med åror kallar man för roddbåt. Här finns ju lite specialvarianter också, till exempel gondol som vrickas fram av en åra i aktern, eller kanot som paddlas med korta paddelåror av en eller flera personer som sitter på rad framför styrman.

När man är trött på att paddla sätter man segel. En båt som framförallt avses att ros är fortfarande en roddbåt även om den har segel. Vikingarnas båtar är knepiga för dom var flatbottnade nästan åt flotte-hållet och så rodde dom ungefär lika mycket som dom seglade, så det är väl inte så konstigt att man helt sonika kallar dom båtarna för vikingabåtar. Österut rodde man under längre tid, vilket gjorde att vikingarna lite föraktfullt kallade dom för roddarna eller rossarna, vilket blev till Ryssar i dagens dialekt. Inte för att vikingarna uppfann segelbåten, den idén stal dom från medelhavet. Men vikingabåtarna kunde ju även rullas fram på land, dras med hästar och rep uppför forsar, osv, så några segelbåtar var dom ju egentligen inte.

En båt som huvudsakligen framdrivs av segel är en segelbåt. Det innebär inte att det mitt i allt blir till en motorbåt när seglen är revade. Alltså kanske jag borde sagt att en båt som är byggd för att huvudsakligen framdrivas av segel är en segelbåt. Nästan alla segelbåtar har en motor, för det är så besvärligt i hamnar och trånga kanaler om man ska ta sig ut för vindkraft.

När motorn växer till lite mer så växer bränsletanken, och så växer båtens storlek och den liksom sväller upp lite som en ballong. Då blir den långsammare, men klarar av att segla fortfarande med en kort stump till mast. Detta är en motorseglare.

När man struntat i mast helt och hållet och har åror mest utifall att, då har man fått sig en motorbåt som är byggd för att nästan alltid köras med motor. Innan motorbåten kom fanns det ju även ångbåtar, som drevs av en ångmaskin (ofta med stora vattenhjul på var sin sida om båten).

Militären är förtjust i att ge alla båtar beteckningar. Det kanske har nåt att göra med att kommunicera om placeringar och strategi till sjöss, vad vet jag. Men den där betecknings-lustan spred sig vidare till allmänt båtfolk. Så då började man döpa sina ångbåtar till SS Båtnamn, från SteamShip. Sen var tävlingsseglarna igång och ville vara speciella dom också, så dom började döpa sina jakter till SY Båtnamn (eller S/Y Båtnamn), från Sailing Yacht. En båt som heter S/Y ska vara minst 15 meter lång, och egentligen vara avsedd för något slags tävling.

Vikingarna stod säkerligen på stranden någon gång i tiden och skrattade och sa “kolla på den dåren som satt två master på sin båt”. Sen ropade dom ut över sjön “har du tappat en åra, eftersom du satt den andra på givakt i fören?” Engelsmännen med sin kultur stod istället på stranden lite senare i tiden och sa “titta dom två segelbåtarna ser olika ut, dom måste få nya namn”.

En slup är en båt med en mast, ett storsegel, och ett försegel (som min Albin Vega). Har man bråttom sätter man på ett bogspröt och drar på ett till försegel, och då har man fått sig en kutter. Med större båtar kan det vara bra att ha två master för att få mer segelyta, och då kallas det för skonare. Men då kan ju masterna vara samma längd, eller så kan man stoppa in en liten kort mast där bak vilket i så fall kallas för yawl. Har man då byggt en båt som man tänkte skulle bli en yawl men den vart lite för stor och ändå inte stor nog att ha två stormaster av samma längd så att man har en bakre mast som nästan är lika hög som stormasten, då kallar man det för galeas. När det blev vanligt att läsa om båtar istället för att prata om dom, då blev det en massa förvirring om hur galeas skulle uttalas (gall-e-aas) så man döpte om den till ketch istället eftersom man tänkte att det är mer “catchy” (det där sista hittade jag på; jag vet inte vad ketch har för etymologi). Piratskepp i filmer har ofta två master, men istället för att ha ett enda triangulärt segel från masttoppen till en enda bom längst ner så slänger man ut en massa bommar tvärsöver masterna; då är det inte en skonare längre utan en brigg. Blandar man triangulära segel på en mast och massa bomsegel på den andra (eller tredje) masten, då kallas det för en brigantin. Med 3-5 master där bara den bakersta masten har triangulära segel har man fått en bark. Slutligen med minst 3 master och bara bomsegel har man en fullriggare.

När jag nu satt mig ner och definierat alla olika typer av båtar så kommer det nån SAOB-läsare och säger “man KAN säga ett apelsin”. Till det svarar jag att du kan säga vad du vill, men om du vill att jag ska lyssna (eller läsa) så säger du en apelsin.

Självklart är det ju så att språk är något som står under ständig utveckling, och både ord i sig själva förändras liksom att nya ord tillkommer. Det rätta språket är det språk som de flesta använder sig av. Men de flesta kan ju lika gärna vara “de flesta jag väljer att umgås med”. Åja. Egentligen kan jag tycka att det räcker med att räkna master. Ingen mast; roddbåt eller motorbåt. En mast; segelbåt. Två master kan väl få heta skonare, eller så kan man kanske nöja sig med att säga tvåmastad segelbåt men det kanske blir lite långt? Tremastad segelbåt? Trimast? Det kanske är bra; amast, bimast, trimast, kvamast, penmast, hexmast… Synd att jag inte bestämmer mer om språk än jag gör.

Vad kostar en segelbåt?

Hur mycket ska man betala för en segelbåt egentligen? Det är ju inte så lätt att veta. Man kan titta på nypriser hos varv, men det säger ju inget om hur mycket man borde betala för en båt från 1975. Marknaden styrs ju av utbud och efterfrågan; om många vill sälja sina gamla båtar och få vill köpa gamla båtar, då blir gamla båtar billigare för fler och fler sänker priset bara för att bli av med skutan.

http://www.webcar2000.com/countries/sweden/boat/statistics.phtml
Här finns statistik över båtannonser. Det är alltså det pris som säljaren satt när dom satte ut annonsen. Det betyder inte att båten såldes för samma pris, för det kan ju ha förts någon slags förhandling. Men det get en viss indikation om vad båtar brukar kosta, och man kan söka på modell eller vilken tidsperiod båten annonserats ut till salu.

Statistik för Albin Vega från 2004 och framåt för olika årsmodeller. Totalt 13 båtar. För 2008 och framåt finns bara en säljesannons registrerad: årsmodell 1975 för 84000 kr.

https://www.sailguide.com/batfakta/albin-vega
Här får de som köpt en båt rapportera in sitt pris själv. Det är alltså efter eventuell förhandling och prutning.

Rapporterade slutpriser för Albin Vega från SailGuide.

När jag först kikade på annonser för Albin Vega i mitten av 1990-talet låg de flesta på 100’000 kr, en del dyrare, och enstaka exemplar i dåligt skick lades ut för 50’000 kr. Tio år senare var medelpriset nere i 80’000 kr. Ytterligare tio år framåt i tiden har medelpriset fallit ned till 25’000 kr. Med andra ord får man otroligt mycket båt för pengarna idag, för inte är Vegan så mycket sämre att segla med bara för att det gått 10 år.

En sak som kanske spelar in på att priserna sjunker är att motorerna börjar vara slutkörda, trots bra service, och ett motorbyte kostar ca 80’000 kr. Alla som jag sett uttala sig om det ämnet säger att även om man byter motor får man aldrig igen den investeringen vid försäljning däremot, så det kan inte vara enda anledningen. De flesta verkar vara överens om att priserna på segelbåtar sjunker för yngre nuförtiden är bara intresserade av motorbåtar.

https://www.sokbat.se/Modell/albin/vega
Här finns lite mer priser, inrapporterade av de som köpt/sålt båt.

Priser från Sök Båt.

Enligt Webcar2000 kostar alltså en Albin Vega 84’000 kr, enligt Sailguide 28’000 kr, och enligt Sökbåt 50’000 kr. En del variation där, och problemet är väl att de flesta som säljer eller köper båt kommer aldrig att rapportera hur mycket de fått eller betalat. När det kommer till kritan så är det nog helt enkelt upp till dig som köpare att bestämma hur mycket du är beredd att betala. För säljare är det upp till dig hur länge du är beredd att vänta på att en köpare kommer som är beredd att betala det pris du begär.