Month: October 2019

Tanken med att segla är ju att man till relativt låg kostnad kan ta sig långa sträckor. Eller, så är det för mig i alla fall. Hur man tänker när man köper en segelbåt för flera miljoner förstår jag inte, för det hade ju varit både billigare och mer bekvämt att bara transportera sig på annat sätt och sedan bo på hotell. Måste man befinna sig i lyx ute på havet? Nåja. Även om man tänker som jag att det är ett billigt och miljövänligt och bra sätt att resa så är det ibland bättre att ta sig fram med motor. Öresund kan ju ha så starka vattenströmmar att vinden inte räcker till för att ta sig förbi. När man kommer in till hamn, eller går ut ur hamn, kan det vara besvärligt att hissa segel och hoppas att vinden blåser åt hyfsat rätt håll. För att inte tala om de tillfällen man kan behöva en smärre positionsändring t.ex. från brygga till att tömma separationstanken eller fylla på vatten. Hur tar man sig genom en kanal som Göta Kanal där det inte finns utrymme att kryssa om man bara har segel? Allt går ju lösa, men det är så mycket enklare att gå för motor ibland, tänker jag mig.

Jag börjar då tänka på att jag inte vill bränna diesel i onödan. Det måste ju finnas ett optimalt sätt att köra motor på, på samma sätt som man trimmar segel för att segla optimalt.

Marina dieselmotorer har ett visst varvtal där de fungerar allra bäst. Det är där man får ut flest varv per minut på propelleraxeln för minsta möjliga dieselförbrukning. I moderna instruktionsböcker som följer med motorer kan man hitta diagram som beskriver detta. För Volvo Penta MD6 däremot, som sitter i Albin Vega, hittar jag inget sådant diagram. Jag försökte fråga på Vegagruppen på Facebook vad folk har för erfarenheter, och där lät det som att MD6 har sitt optimala varvtal runt 2’500 rpm. Det stämmer för övrigt med andra liknande motorer som tillverkas i modern tid.

Hur mycket bränsle går det då åt vid optimala varvtal? Det ryktas om att MD6 bränner 1.8 liter diesel per timme vid 2’500 varv, jämfört med närmare 3 liter/h vid maximala 3’100 rpm. Enligt samma utsago går då Vegan i 5 till 5.5 knop.

Hastighet beror ju däremot inte bara på rpm från motorn, och inte hjälper det att lägga till skrovformen till ekvationen. Propellern är också väldigt viktig om man ska omvandla propelleraxelns snurr till maximal drivkraft. På en motorbåt får man välja om man vill ha mycket kraft genom vattnet men låg maxfart, där då propellerns blad lutar kraftigt, eller om man nöjer sig med mindre kraft genom vattnet men vill ha hög maxfart, där då propellerns blad närmar sig horisontell lutning. Vegan är ju smått unik på det sättet att reverseringen tillåter manuell justering av propellerbladens lutning.

Om jag förstått rätt kan man på Vega justera propellerbladen från helt vertikala, där man kan köra motorn på fulla varv utan att få någon kraft ut i vattnet, till helt horisontella, där man kan segla med minimalt vattenmotstånd från propellern. Då tänker jag att beroende på vilken fart båten har borde man kunna justera propellerbladens lutning så att man får maximal kraft ut i vattnet. Konsekvensen skulle då bli att man drar upp motorn på 2’500 rpm direkt från start, sedan minskar man propellerbladens lutning gradvis tills dess att man fått upp någon slags maxfart. Frågan blir då, vilken lutning är mest gynnsam vid vilken hastighet? Och hur hittar man optimum? När man skotar segel ska det vara så att man släpper ut skoten tills seglet börjar fladdra. När seglet fladdrar ska man skota in för att nyttja seglet optimalt. Men för en propeller finns inget fladdrande att titta efter. Om man skotar in seglet för mycket tappar man det optimala läget igen, vilket borde vara detsamma för propellern när man minskar lutningen för mycket så att bladen blir mer horisontella.

Nu har jag ju aldrig lyckats sätta mig i min båt när den ligger i vattnet, så jag har inte haft möjlighet att testa. Har heller inte hittat någon med samma funderingar som jag själv har. Jag vet inte ens hur propellerbladens lutning styrs, mer än att det är kopplat på nåt vis till gashandtaget. Men det känns definitivt som något man kan experimentera med en del.

Sjökort måste man ha, annars går man på grund. Frågan är bara vad. Klassikern är ju att använda båtsportkort i papper. På seasea.se hittar jag idag 3 vattentåliga båtsportkort för området runt Stockholm för 2’000 kr. 600 kr för Sundsvall – Öregrund. Det blir fort dyrt, särskilt som papperskort är förgängliga och måste bytas ut med jämna mellanrum; särskilt om man ritar in sin kurs och position, vilket man ju ska göra.

Digitala sjökort framstår som otroligt mycket mer ekonomiskt som jämförelse. Dessutom är de lätta att uppdatera och tar mindre plats. Attityden bland båtfolk är ändå ofta att elektroniska sjökort kan man inte lita på, för tänk om det är nåt fel på elektroniken – då går man på grund. Med båtsportkort kanske man ändå går på grund, men då har man ju bara sig själv att skylla. Då kan jag tänka att man har ju ögon i ansiktet även om man använder elektroniska sjökort. Grund finns nästan alltid nära land, och triangulera sig själv med lite siktmärken är ju inte svårt. Då kommer nästa argument; tänk om du får vatten i båten och all elektronik slutar fungera? Ja, tänk om man får vatten i båten och alla båtsportkort spolas över bord? Olyckor händer, men modern elektronik är ofta vattenskyddad och klarar nån timme under vatten. Jag tänker hellre ha med ett backup-batteri eller liknande så man kan reda ut olyckor där strömmen dör, än att ha båtsportkort som backup. Kommer man nära land är ju dessutom farlederna utmärkta med bojar, så nog kan man navigera helt utan stöd också om det skulle behövas. Jag har kört motorbåt flera gånger i kusten på grund vatten med en utsikt i fören och långsam fart och än har vi inte gått på grund. Nån smäll i propellern kanske när man missbedömt djupet lite.

139 kr per år kostar Eniro på sjön, som är en app för mobil eller läsplatta. Täcker hela Sverige, och går att använda med AIS. Klart värt. Hårdvara har man ändå. Finns även vattenskyddade mobiler och plattor.

Helt gratis kan man få OpenCPN (http://www.opencpn.org/), men gratis sjökort finns bara att ladda hem för vissa länder som USA. Inlandsvatten finns åtminstone delvis för t.ex. Tyskland och Frankrike, kanske för att de vill tjäna pengar på slussar eller dylikt? Kustvatten för hela Sverige kan köpas för ca 500 kr och 300 kr till för Finland. Då är man ganska väl rustad, men jag är lite osäker på hur bra kvalitet sjökorten har. Lite märkligt är det att USA som har mycket lägre skatter än Sverige kan ha statsfinansierade sjökort, medan Sverige som alltid varit känt som en sjöfartsnation måste ta betalt. Nåja. OpenCPN levereras även i OpenPlotter, som är förinstallerat Raspian med diverse verktyg för sjön och alltså tänkt att användas på en Raspberry Pi 3 eller nyare. Fördelen med att köra RPi är ju att det finns utbyggnadskort för gyro, GPS, och AIS (Moitessier HAT). Då kostar det ca 2’500 kr för hårdvaran, och 800 kr för sjökort till norra Östersjön. Sen vill man ju ha en bildskärm, där en 22″ marin-TV kostar ca 2’000 kr. Går ju även köra genom en läsplatta, men om man ska ha en läsplatta kan man väl lika gärna köra med Eniro på sjön? Blir ändå runt 5’000 kr för detta system, men går ju också köra med en billig laptop för ett par tusenlappar.

Humminbird, SIMRAD, Lowrance, Garmin, och Raymarine har alla sjökortsplottrar med startpriser runt 5’000 kr ända upp mot 50’000 kr för de finare systemen. Fördelen med dessa är att de har möjlighet att köra sonar så att man kan uppdatera sjökort själv, eller göra helt egna om man är lite vågad. Det blir mer och mer vanligt också att använda sociala sjökort, t.ex. C-Map Genesis. Ska man göra det på allvar vill man nog använda en extern programvara, t.ex. ReefMaster 2 som går på ca 2’000 kr extra. Sjökort för hela Östersjön kostar ca 1’500 kr så det är nog en bra investering. Detta alternativ kostar alltså från 7’000 kr ungefär och uppåt, men känns som det mest solida och mångsidiga alternativet.

Jag är rätt lockad av Raspberry Pi, bara för att jag tänker mig att jag kan samla in en massa data som jag kan använda till nåt kul. Kombinera båtlutning och GPS med data från en sonar för att få ett mer exakt djup, osv. Jag började kolla på att koppla multibeam till Raspberry Pi för att få rätta djupet oavsett vilket håll båten lutar (det är ju det jobbiga med segelbåt), och hittade en bra leverantör som ger utdata i rätt format (https://www.picotech-ltd.com/) men även deras minsta modell kostar runt 300’000 kr. Kongsberg har ju bäst kvalitet, men dom ligger runt en miljon och uppåt så det är inte att tänka på för en privatperson. Nästa alternativ är interferometrisk sidescan, men dom ligger också närmare miljonen. Så det är nog bara så att jag ska sluta drömma om att samla in data som jag nog aldrig får tid till att använda till nåt vettigt och bara nöja mig med den enkla och fungerande lösningen.

Alltså är det Eniro på sjön på läsplatta som är alternativ nummer ett, och skulle jag vinna på lotto så blir det en Humminbird med ReefMaster 2.

Jag har varit på biblioteket och lånat på mig lite böcker för att putsa upp min teori om diverse båt-relaterade saker. Utifall att nån annan är intresserad av vad som kan vara värt att leta rätt på tänkte jag att jag skriver upp mitt spontana intryck av de böcker jag tagit hem.

John Terry
SEGLA! Den rätta tekniken
1991
Den här boken skriver mest om jollesegling. Även om principerna går att använda även på större båtar så känns det mest som en bok för tonåringar som vill prova på att segla jolle och lära sig grunderna.

Göran Romare
ATT SEGLA – teori och praktik
1961
Det här känns spontant som den bästa boken jag hittat, dessutom i litet format som skulle passa att ta med sig ombord. Göran går igenom teorin för segling på ett bra sätt och tar upp båtens alla delar och varför de ser ut som de gör. Steg för steg beskrivningar med bilder om att sätta segel och reva segel, samt säkerhet ombord. Kort och koncist, hög kvalitet på innehållet.

Bent Aarre
LÄR DIG SEGLA – En nyutgåva av den klassiska grundboken för alla seglare
1992
Tar upp ungefär samma saker som Romare’s bok men inte lika bra enligt min åsikt. Känns däremot mer modern, och har grundläggande beskrivning av sjömärken.

Per Roald
Seglingens ABC – Från nybörjar- till spinnakersegling
2003
Även om den här boken är fullpackad med information känns det som att fokus varit på att komprimera så mycket som möjligt och inte att ha så hög kvalitet som möjligt. Jag tycker att många illustrationer inte är tillräckligt tydliga och hela boken känns lite grötig. Med det sagt är det en rätt så komplett samling av vad man behöver veta på sjön.

Utterström & Ramberg
Fritidsskepparen – Navigation och sjömanskap för Förar- och Kustskepparintyget
2017
När jag läste till kustskeppare på 90-talet satt jag och svettades över en tidigare upplaga av den här boken. Det är inga kära minnen jag har av den tiden, det kändes mer som en massa stress att få in allt i huvudet under kort tid för att få examen. Nånstans i en låda ligger min gamla bok, hade ju kunnat vara kul att se hur upplagan förändrats över de 20 år som skiljer just den här boken från den jag har i en låda, men jag har inte orkat leta rätt på den. Den stora skillnaden är att digitala sjökort tas på allvar här, är det jag tänker mest spontant. Fokus är som vanligt på navigering och säkerhet. Undrar om inte avsnittet om miljöhänsyn är större nuförtiden. Elektronik nämns som sagt mer än vad jag minns från tidigare men fortfarande rätt så lite och mycket mindre än vad jag tycker skulle behövas.

Eje Wåhlstedt
Köpa Segelbåt
2009
Dumt att låna en sån här bok från bibblan efter att jag köpt båt redan. Orsaken till att jag tog med den hem var att den går igenom en del skador och fel som kan uppstå på båtar. Jag vill ha nåt i bakhuvudet om vad man ska göra åt fel som uppstår, och kanske förbereda med nåt underhåll för att undvika skador och fel.

Jonas Ekblad
Båtmanövrering
2005
Eftersom jag kört motorbåt både med och utan styrpulpet under lång tid tycker jag att jag har rätt bra koll på hur man styr. Men den här boken tar upp lite tips för att lägga till vid brygga och såna saker, och jag tänker mig att när båten mitt i allt väger 2.5 ton istället för ett par hundra kilo så kan det ju vara värt att tänka igenom en extra gång.

Holmes, Johnston-Bryden, & Kavanagh
STORA BOKEN OM båtreparationer
2012
På samma sätt som med Wåhlstedt’s bok tänkte jag hålla mig förberedd på vad som skulle kunna komma när man har en båt som är byggd på 70-talet. Det verkar vara en rätt bra bok med många bilder av olika moment och sektioner för både trä, plast, och stål. Dessutom el och motorer i särskilda kapitel. För flera år sedan byggde jag en egen liten båt i glasfiber, och jag kan tycka att den här boken ger sken av att det är mycket enklare än vad det faktiskt är. Har man massa erfarenhet redan så är det säkert enkelt, men då behöver man inte läsa en sån här bok heller. Därför tänker jag mig att den här boken har bra intentioner men att den missar målet lite. Kanske är annorlunda med andra avsnitt som jag inte själv har erfarenhet av och därför är svåra att bedöma, men jag tycker dom får det att se väldigt enkelt ut vilket det förmodligen inte är för en som jag.

Birger Sjöberg
RIGG skolan
2011
24 inplastade sidor om olika riggar. Det mesta har nog tagits upp i de andra böcker jag lånat, men det står en del om olika riggars historik som är rolig kuriosa.

Birger Sjöberg
SEGEL vård
2011
Ytterligare 24 inplastade sidor om hur man tar hand om sina segel. Varför är det inte en bok om 48 sidor? Bättre bok än RIGG skolan, det jag stör mig mest på är särskrivningen av titlarna.

Bordal & Klann
Norstedts stora bok om Segling
2013
Fina bilder, tjock bok som täcker det mesta. Göran Romare’s bok från 1961 är bättre skriven med bättre illustrationer, men här är illustrationerna i färg och layouten är modern med massa uppdelningar och mycket luft. Det skulle nog gå rätt bra att göra samma bok men hälften så tjock. Jag tänker att den optimala boken om segling skulle vara Romare’s bok med fotografierna från den här boken.

Micke Westin
Inredning ombord
2009
Tidningen Praktiskt Båtägande har samlat ihop en del av sina artiklar till en bok om båtinredning. Trevlig läsning, fina bilder, bra för mig som funderat på att göra om lite i köket. Deras modellbåt är en 27 fots Vancouver som liknar min Albin Vega på många sätt men byggdes i 90% färre exemplar. Bilder från många andra båtar som inspiration. Det här är en sån bok som jag mycket väl kan tänka mig att köpa och ha kvar som referens.

Andrew Simpson
Dieselmotorer
2007
När man har en dieselmotor från 70-talet i båten känner man ju en viss oro för att den snart kan ha levt klart sitt liv. Men att byta motor kostar närmare 100’000kr så det ger jag mig inte in på i första taget. Och i så fall kan det nog bli elmotor istället för diesel. Ändå känns inte den här boken så intressant, innehållet är alldeles för allmänt och jag hade haft mer nytta av specifik inormation om min Volvo Penta MD6.

Sven-Göran Palm
VHF/SRC – Radiokommunikation till sjöss
2006
Jag tog mitt VHF-certifikat på 90-talet och tänkte att jag skulle klara mig på det i alla tider. Icke sa Nicke för i och med att DSC blev standard måste man ta om sitt certifikat. Så nu får jag sätta mig och plugga igen. Den här boken tycker jag själv är alldeles för kortfattad, men den duger väl till att plugga in till ett nytt cert antar jag.

När jag tog kustskepparexamen på 90-talet, i samband med att jag började drömma om att ha segelbåt, fick vi lära oss att navigera med sjökort på papper. Då sa man att en GPS går inte lita på och elektronik till sjöss var en allmänt dålig idé. Idag känns det som att varenda människa som har ett sjökort har ett elektroniskt sådant. Men det finns en uppsjö olika varianter att välja på, och det är inte helt enkelt att göra sitt val. Här tänkte jag skriva ner några av mina egna funderingar.

Mobiltelefon / platta

Om man går till http://kartor.eniro.se/ hittar man deras sjökort online. Det är enkelt att bara slå upp den adressen i en mobiltelefon eller läsplatta eftersom de har inbyggd GPS. Noggrannheten kanske inte är så hög, men det är ju lätt att korrigera sin position genom att orientera sig efter fyrar och landmärken. Mobil har ju alla ändå, och Eniros tjänst är gratis att använda, så det här är utan tvekan det mest kostnadseffektiva alternativet.

Jag har testat en del att använda Eniros sjökort när vi varit ute med jobbet. Det har funkat fint, förutom att det äter batterier så fort. Först ska GPS-position fastställas, sen ska positionen skickas till Eniro, sen ska Eniro skicka tillbaka en kartuppdatering, och all den radiokommunikationen gör att batteriet tar slut på nolltid. Med en powerbank håller det lite längre, och har man cigarett-tändar-uttag på båten med USB så kan man ju hålla mobilen laddad och bara köra motorn ibland om man håller på länge. Men det känns ändå rätt osäkert ur ren strömförsörjningssynpunkt. Dessutom måste man ju hålla sig nära land, eftersom mobiltäckning saknas en bit ut.

Elektronisk plotter (med sonar)

En enklare elektronisk plotter kan man köpa för 3’000-4’000 kr. Samma plotter med sonar inkopplad kostar nån tusenlapp till. Nu är ju jag som jag är, och hade helst kört med SIMRAD eller Humminbird. SIMRAD för att dom har bra sonar, och Humminbird för att dom har bra sidescan. Då kostar det lite extra, upp mot 10’000 kr för de mindre systemen och runt 20’000 kr för det jag egentligen vill ha. Men sånt behöver man ju inte, det är bara för att det är roligt att titta på cyklar och sånt som ligger på botten. Eller kanske ett vrak.

Till en elektronisk plotter måste man även ha sjökort. Det kostar lite olika för olika modeller och olika områden, men runt 1’500kr för hela Östersjön.

Laptop

Mitt första val nästa vår kommer nog att vara att använda en laptop med OpenCPN (www.opencpn.org). Jag gillar ju öppen källkod som princip. Det som krävs är någon form av GPS kopplad till datorn. Antingen köper man en puck, eller också går det köpa ny VHF-radio med inbyggd GPS för DCS-anrop. Det mest kostnadseffektiva borde vara att köpa VHF med inbyggd GPS, men nu sitter det ju redan en VHF-radio i vår båt. Jag har inte bestämt riktigt hur jag ska göra med detta än.

Till OpenCPN kan man köpa sjökort för Östersjön för 500 kr. Alltså en tredjedel av de kommersiella plottrarna. Å andra sidan kan ju en laptop kosta en del, särskilt om den ska vara vattentät.

Raspberry Pi

Raspberry Pi är nog mitt förstahandsval för digitalt sjökort. RPi är en dator i sig, men en lite enklare och långsammare variant jämfört med laptops och desktops. Helt tillräcklig för att köra som plotter däremot. Till RPi kan man köpa utbyggnadskort; s.k. HATs. Moitessier HAT är ett sådant kort som ger möjlighet att få data om båtens lutning i alla led från en inbyggd gyro och dessutom har GPS och dessutom AIS så att man får veta var andra båtar finns i området. AIS sitter oftast i en VHF-apparat som då kostar från 5’000kr och uppåt, men en RPi version 4 (senaste versionen) kostar 680 kr och Moitessier kostar ungefär en tusenlapp så det blir avsevärt billigare även om man bara är ute efter AIS. När man då dessutom får GPS och rörelsesensorer på köpet så är det ju ett fantastiskt bra alternativ för plånboken. Tillkommer kostnad för skärm, men då kan man köra VNC från mobilen så det är inte en nödvändighet att ha skärm.

Tyvärr är Moitessier slutsåld. En ny runda skulle produceras “efter sommaren” men finns fortfarande inte till salu. Därför får vi väl se när jag har möjlighet att satsa på ett sådant system, och i första hand inriktar jag mig på att använda laptop.

Med lite trix skulle man även kunna bygga en egen sonar för RPi som också skulle vara otroligt mycket billigare än SIMRAD och Lowrance och allt vad det heter. Däremot måste man skriva ihop programvara med tolkning av ekon själv, och det har jag inte tid till. Om nån annan sätter sig ner och gör en sån grej så kommer jag definitivt att haka på däremot.

När man har en segelbåt måste den vintertid ligga på land. Om man då lyckats skaffa sig en gård nära en upptagningsplats, då kan man ju lägga båten på en båtvagn och dra hem den varje vinter. Men nu bor ju vi i lägenhet, så vi måste hyra en vinterplats där båten kan läggas upp. Sen vill man ju ha en bryggplats över sommaren också, och det görs även det via en båtklubb.

Eftersom jag inte har någon historia som båtägare, annat än de motorbåtar vi haft vid sommarstugan i insjö, har jag inga befintliga kontakter med några båtklubbar. Det närmsta steget för oss var därför att kontakta den båtklubb där vår Vega ligger nu; Härnösands Segelsällskap (http://www.hss.y.se/). Härnösand ligger ju dessutom rätt så nära Sundsvall, så en timme i bilen innan man får sätta sig i båten kan man ju stå ut med.

Vår Albin Vega har stått hos Härnösands Segelsällskap sedan 2001, dvs de senaste 18 åren. Där har förra ägaren haft ett eget båthus i “gamla hamnen”. De har ett fiffigt system med räls, så varje båt ligger i en vagga som rullar på räls, och kan vid sjösättning och upptagning bara rullas ut på rälsen hela vägen ut i havet (eller från havet in till land). Inget behov av att lyfta båten med travers eller liknande, och de som har båtar i gamla hamnen kan själva ordna med sjösättning och upptagning utan att betala någon extra avgift till båtklubben. Nu har båtklubben kommit på att det här ska moderniseras, och jag kan väl anta att man helt enkelt vill komma ifrån att medlemmarna sjösätter båtar på egen hand så att man får ett större kassaflöde in till klubben. Det innebär att det båthus som vår båt står i ska rivas, och vi kan inte ta över det. Vi antog ändå att båtklubben har gjort upp någon slags plan för arbetet; man kan ju inte bara avhysa båtar eftersom alla båtar måste ligga på land under vintern. Sagt och gjort ansökte vi om medlemskap i klubben och sa att vi kommer att behöva båtplats sommar och vinter framöver. Svaret vi fick var “vi får se om den får plats”. Jaha? Det finns alltså ingen plan för att båtarna i “gamla hamnen” ska få plats någonstans under den tid klubben gör om. Hur andra båtägare löser sin situation hade ju varit intressant att höra, för “gamla hamnen” är proppfull med både större och mindre båtar. Så det var bara skriva och säga att vi inte kan gå med i klubben eftersom vi inte kan gå med i en klubb utan att ha plats för båten.

Inte så dumt egentligen att flytta båten till Sundsvall, så den ligger nära till hands. Men det visade sig vara svårare än vi trodde. Cityhamnen i Sundsvall (http://cityhamn.se/) har kö om 10 båtar och det vet man ju inte hur lång tid det tar att ta sig fram i den kön. Cityhamnen har dessutom inte några möjligheter till vinterförvaring, så det är bara en hamn som erbjuder bekvämligheten att ligga nära stadscentrum.

Nästa ställe jag kollade med var Sundsvalls Båtsällskap (https://www.subss.se/). De var mitt i arbetet med att lägga upp båtar för vintern, men när jag frågade om jag kunde få plats för båten nästa sommar och vinter och framöver fick jag ändå svaret “jag vet inte”. Om jag lade båten på båtvagn skulle det finnas större chans att få en plats. Det tolkar jag som att alla platser är fulla, och att hamnfogden rullar runt båtar på vagn för att pussla ihop platser tills det är knökafullt. Känns inte helt tryggt om båten ska rullas runt en massa efter upptagning, och jag hade hellre haft en fast båtplats som jag får återkomma till varje vinter. Sitta och vänta på en kö som eventuellt ger en ledig plats är ju inte aktuellt, för båten kan inte ligga i vattnet under vintern och krossas av isen. Så det var bara att ge upp den tanken.

Till slut hittade jag Sundsvall-Njurunda Båtklubb (http://www.snbk.org/). De har en liten annorlunda struktur där man kan köpa båtplatser, som en bostadsrättsförening, men även hyra platser antingen från klubben eller från båtplatsägare. Spontant känns det som ett bättre sätt att sköta saker på, för jag kan köpa en plats som alltid är min och eventuellt bygga hus över båten för väderskydd under vintern, men jag kan vänta med att köpa plats och hyra till att börja med. Dessutom svarade de spontant när jag skrev ett mail för att kolla om det finns plats att “klart vi ska ordna en plats åt din båt”, så jag kände mig välkommen i klubben för första gången sen jag börjat kolla runt.

Nu finns det ju tydligen lite klubbar i Timrå också där jag hade kunnat kolla, men Sundsvall-Njurunda Båtklubb känns som ett bra val för oss så jag har inte hört med någon fler än. Det som är lite smolk i bägaren är att jag ansökt om medlemskap för mer än en vecka sedan och även om dom var snabba på att svara på mail när jag hörde mig för första gången så har jag inte hört ett ord till svar på medlemskapsansökan. Men det kommer väl, får man anta.

Sent omsider fick vi till slut ett mail från Härnösands Båtklubb att dom minsann lyckats hitta en plats där båten kan ligga. En plats som just nu är skrotupplag, och det lät som att det i så fall skulle vara min uppgift att göra mig av med skrotet först. Eftersom jag tyckte att vårt första mottagande var lite märkligt, och även har hört ryktas att den här båtklubben har lite knepig styrelse, och dessutom har vant mig vid tanken på att ha båten i Njurunda som verkar ha en bra lösning för sin hamn, så känns det inte aktuellt att börja ångra sig. Det blir spännande att ha sin första seglats någonsin hela vägen från Härnösand till Sundvall, men det löser vi. Om inte annat får vi väl gå på motor hela vägen.